Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spel, under det att Troilus och Cressida nästan stå i skymundan
för bifigurerna.
De enda skäl, som kunnat anföras för ett sent författarår, äro
tvänne — först versifikationen, som ansetts tyda på tiden efter
1600*talets början. Men såsom jag förut utvecklat, hafva dessa
metriska kriterier mycket litet att betyda, och äfven om man an*
vänder dem, kommer man knappast till detta resultat. Betrakta
vi först rimmen, så hänvisa dessa i hvarje fall icke till den stora
tragiska perioden, utan just till den tid, till hvilken jag af andra
skäl velat förlägga stycket. Ur denna synpunkt höra nämligen
följande stycken närmast samman: Förvillelser (380 rim), När
slutet är godt, är allting godt (280 rim), Troilus och Cressida
(196 rim), Richard III (170 rim) och King John (150 rim).
Betrakta vi åter de kvinnliga verssluten, få vi en ordningsföljd
af dramer, som bör afskräcka hvar och en: 3 Henrik VI (346),
Julius Cæsar (369), Troilus och Cressida (441), Stormen (476)
och Hamlet (508). Enligt detta kriterium bilda således Shak*
spere’s första stycke, Henrik VI, och hans sista, Stormen, en till
tiden sammanhörande grupp, i hvilken äfven Troilus och Cres*
sida ingår. Mr Fleay, som »uppfann» rimbeviset, delade upp styc*
ket i tre delar: den första delen, som behandlar Troilus’ och
Cressidas kärlek, skulle hafva skrifvits 1594, den andra, som
skildrar tvekampen mellan Hector och Ajax, 1595, och den tredje,
Ulyssesscenerna, 1607, ty dessa delar hafva olika antal rim, resp.
72, 58 och 16. Men Brandes har utan tvifvel full rätt i, att
Mr Fleay’s teori »er opfunden uden ringeste Anelse om, hvordan
et Digterværk bliver til».
Mera betyder då det andra skälet: att stycket icke omtalas i
Meres’ Palladis Tamia (1598). Men som jag redan påpekat,
afser detta arbete icke att gifva någon fullständig katalog på Shak*
spere’s då författade skrifter, utan blott att gifva exempel på hans
förträfflighet såsom författare af lustspel och sorgespel — »for
Comedy witnes» etc. — och i det syftet uppräknar Meres sex
komedier och sex tragedier. Bland de förra möter man icke Så
tuktas en argbigga, som säkert är äldre än 1598, bland de senare
icke Henrik VI. Förmodligen ansåg han, med rätta, att intet
af dessa stycken, och ej häller Troilus och Cressida, styrkte den
sats, han med sina exempel ville förfäkta eller Shakspere’s för*
tjänster såsom författare, och han hade därför ingen anledning
att nämna dem.
— 34 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
