Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu håller jag dig kär, dock icke mer
Än att jag kan mig tygla; ack, jag ljuger!
Min tanke var ett trotsigt barn, som växt
Ifrån sin moders aga. — Ack, vi tokor!
Hvi skvallrar jag? Hvem kan oss trogen bli,
Då vi ej kunna tiga med oss själfva?
Jag höll dig kär, men yppade det ej,
Men skulle gärna hafva varit man,
Åtminstone haft mannens rättighet
Att tala först. Min älskling, bed mig tiga;
Ty jag så hänryckt är, att visst jag säger,
Hvad jag en gång skall ångra. Se, din tystnad
Framlockar, stum och listig, ur min svaghet
Min hemligaste tanke. Täpp min mun!
Juliet.
Du vet, att nattens mask mitt anlet’ skyler.
Af rodnad eljes blef min kind väl målad
För allt, som du af mig har hört i natt.
Ack, gärna dröjde jag vid sed och skick
Och nekade så gärna, ack så gärna
För hvad jag sagt, men bort med all förställning!
Har du mig kär? Jag vet du svarar ja,
Och jag vill tro ditt ord; men om du svär,
Så kan du trolös bli; åt kärleks mened
Plär Zeus ju skratta. Hulde Romeo,
Om du mig älskar, säg det redligt ut;
Men tror du mig för hastigt vunnen, vill jag
Bli tvär och egensinnig, ge dig nej.
— Men endast för att du då skulle tala.
Ack, sköne Montague, jag är för öm,
Och därför tör du tro, att jag är flyktig,
Men tro mig, ädling, jag är trognare,
Än mången, som sig visat hård i början.
Jag borde varit hårdare, jag borde —
Men du har lyssnat till mitt hjärtas tankar,
Forr’n jag det varse blef; förlåt, förlåt!
Och lägg mig ej till last mitt hjärtas ömhet,
Den så en dunkel natt har dig förrådt!
Som man ser, äro idéerna, någon gång själfva ordvändningarna
desamma, och äfven i fortsättningen af deras dialog är det ej
svårt att upptäcka flera likhetspunkter. Den andra hufvudsce»
nen i Romeo och Juliet, afskedet, har äfven den en förebild i
Troilus och Cressida:
— 36 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
