Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycket, men däremot quatrainer med alternerande rim, hvilkas
klangfärg är sonettens, t. ex.
Du hulda mö, jag känner ej ditt namn
Och sällsamt är, att du kan känna mitt.
Du tycks ha sväfvat ner ur himlars famn;
Det finns ej ett behag, som ej är ditt.
Lär mig, hvad jag skall säga, tro och tänka,
Red ut för mig, ett fåvitskt jordiskt barn,
Som ej har kraft att sina tankar länka,
Din gåtas mening och dess fina garn. etc.
Shakspere’s stycke är — hvilket redan antecknaren om festen i
Gray’s Inn anmärkte —• icke själfständigt, utan en bearbetning
af ett eller flera äldre, i främsta rummet naturligtvis af Plautus’
Menæchmi. Någon öfversättning af detta stycke utkom icke af
trycket förr än 1595, och de försök man gjort att påvisa, att Shak»
spere känt till denna öfversättning i manuskript, äro, så vidt jag
kunnat se, misslyckade. Äfven i ett annat fall torde man hafva
misstagit sig. 1576 gafs vid hofvet en »History of Error» och
1582 en »History of Ferrar», hvilka man förmodat vara samma
stycke och källan till Shakspere’s lustspel. Men detta är åt»
minstone mycket osäkert. History of Ferrar, för hvars uppfö»
rande man behöfde en »stad» och en »fästningsskans», har tyd»
ligen varit ett drama med krigiskt innehåll, och »Ferrar» har
nog ej varit en misskrifning för »Errors», utan afsett staden Fer»
rara. Men ej häller History of Error kan gärna beteckna vårt
stycke, utan är snarare en misskrifning för History of Ferrar.
Ty utom att Error ej är det samma som Errors, kallades ett lust»
spel aldrig History, utan därmed afsågs ständigt krönikespel.
Men å den andra sidan voro öfversättningar från Plautus och
Terentius så ytterligt vanliga, att vi utan fara för misstag kunna
antaga, att massor af dylika gått spårlöst förlorade. Dessa öfver»
sättningar uppfördes ständigt både vid hofvet och i de lärda
skolorna, och att Shakspere kommit öfver eller fått se några dy»
lika aldrig tryckta tolkningar, är ganska rimligt. Att han här
värkligen bearbetat något eller några äldre stycken, häntydes
ganska bestämdt af versen. Före Marlowe var den dramatiska
versen ofta — t. ex. i Promus and Cassandra (1578), the Three
Ladies of London (1584) m. fl. — s. k. doggerel verse, en rim»
mad knittel på tolf à fjorton stafvelser. Dylik doggerel verse
— 40 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
