Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arkeologiska apparaten är såsom vanligt ganska klen. An är
man i hednisk tid och hör de uppträdande svärja vid gudarna,
än står man framför ett kristet kloster. Men vid dylika små*
saker lade man under renässansen icke någon vikt. Däremot
uteslöt Shakspere ganska vist parasiten ur sitt stycke. Hans
roll hos Plautus är icke öfverdrifvet rolig och för öfrigt tämligen
obehöflig; likaså uteslöts svärfadern, som ej häller bidrog att öka
det lustiga. Det hela har, trots allt plumpt skämt, fått en mera
sedlig karaktär än hos Plautus. Amphitryo*motivet, enligt hvilket
Jupiter i sin förklädnad utkräfver den frånvarande mannens äk*
tenskapliga rättigheter, har förvandlats till en fredlig måltid, och
hetären, som hos Plautus spelat en hufvudroll, har här stälts i skym*
undan. Den bofaste Menæchmus är hos Plautus en nästan vidrig
figur. Han är rått otrogen och bestjäl sin hustru, som han slutligen
rymmer ifrån. Antipholus från Ephesus är visserligen ingen ideal*
gestalt, men står betydligt öfver urbilden. Han är icke sin hustru
otrogen, ehuru hon är grundlöst svartsjuk på honom, men då
han blir utkörd ur sitt eget hus, blir han med skäl rasande och
beslutar att bjuda sina vänner till den dam, som han förut icke
brytt sig om, och kedjan har han bestält för sin hustru, ehuru
han för att straffa henne skänker den till hetären. Och den
andra brodern hos Plautus är föga bättre än en tjuf, som bestjäl
hetären, under det att Shakspere’s Antipholus mot sin vilja trugas
att mottaga kedjan. Den grälsjuka hustrun hade Shakspere vis*
serligen mottagit i arf från Plautus, men man märker, att det är
denna roll, som, psykologiskt sedt, mest intresserar honom i hela
stycket, hvilket äfven i andra punkter företer vissa likheter med Så
tuktas en argbigga.1 Och såsom motstycke till henne har han
tillagt en alldeles ny figur, systern Luciana, i hvars mun han
lagt sina egna åsikter. Adriana är betydligt älskvärdare än Me*
næchmus’ äkta hälft. Om hennes konversation icke alltid varit
så munter, berodde detta på, att mannen å sin sida var bister i
hemmet. Hennes skönhet var förgången, men — säger hon —
»med en solskensblick kan han min fägring ge sitt förra skick».
Också Antipholus urskuldas:
1 Där förekommer ju en liknande förveckling — Lucentios far, som råkar
på sin dubbelgångare och köres bort från sonens hus. Motivet, att den Syra*
cusabo, som kommer till Ephesus, skall dödas i följd af kriget mellan de bägge
städerna, är likaledes lånadt från Så tuktas en argbigga, där man inbillar pe*
danten från Siena denna historia.
— 47 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
