Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven mängd, hämtade ur den klassiska mytologien och framför allt
ur en fabulerad naturalhistoria. Ett exempel må anföras härpå:
The /oule töade hath a ./aire stone in his head, the /ine golde
is ybund in the filthy earth, the sweet kernell lyeth in the hard
shell, vertue is Ziarboured in the Zieart of him that most men
esteeme mishapen. Af detta exempel framgår dels Lily’s fan*
tastiska naturalhistoria, dels äfven hans egendomliga sätt att be*
gagna sig af alliterationen, nämligen för att antitetiskt framhäfva
satsdelarne; i förra delen alliterera alla attributen, i den senare
satsens båda membra med hvardera tre bokstafsrim. Men denna
stil använder Shakspere aldrig, hvarken i Kärt besvär förgäfves
eller annorstädes, och på hans tid var den för öfrigt redan omo*
dem. Den florerade på 1580*talet, men äfven Lily själf hade
öfvergifvit den, och privatbrefven från denna tid visa, att det
högre umgängesspråket också var oberördt af euphuism.
I själfva värket var det icke en prosastil, utan den från Italien
stammande poetiska stilen, som Shakspere här angrep, densamma
som han själf hyllat i sina sonetter och från hvilken han ännu
ej fullt befriat sig. Det karaktäristiska för denna stil var icke
en öfverdrift af de retoriska figurerna, utan af troperna. Dess
förvillelser lågo i djärfva metaforer, i sökta liknelser och pretiösa
ordlekar, under det att euphuismen med dess breda, omständliga
utförande af hvarje tanke skydde alla dunkla anspelningar. Det
är denna onatur, som Shakspere satiriserar hos konungen af
Navarra och dennes hofmän. Ett ännu mera krystadt språk
talas af spanioren don Armado, i hvilkens person han gaf en
karikerad bild af de dåtida engelsmännens dödsfiender. Om
han härvid afsåg någon i England allmänt bekant och efterbil*
dad spansk prosastil, vågar jag ej afgöra. Don Armado utmär*
ker sig i hvarje fall genom sin oerhörda bombast och sin panik
för hvarje naturligt uttryck, hvilket i stället omskrifves i någon
pretiös, abstrakt vändning. »Fruktar denne man Gud?» frågar
prinsessan, »ty han talar icke som en människa, som Gud har
skapat.» På en så simpel fråga som: hur mycket är en gång tre?
kan han icke svara, ty räkning anstår en kyparsjäl. Men som
kavaljer kan han raffla och vet därför, att dus*ess är »ett mer
än två».
Moth. Det brukar simpelt folk kalla tre.
Armado. Riktigt.
— 50 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
