Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då nordan hviner skarpt kring knut
Och pastorn hostar bort sin bön
Och Kajsa är så röd om snut
Och sparfven pickar smått i snön
Och glödgadt öl kring laget går,
Då sjunger ugglan ur sitt snår:
Tuhu
Tuhvitt, tuhu, en ton så söt,
Då Hanna står och rör i gröt.
Såsom vi sett, slog stycket an på den publik, för hvilken det
skrifvits, och det var ju ganska naturligt. Det sysselsatte sig
med de frågor, som då diskuterades, och ägde därför aktualite*
tens intresse. Men lika naturligt är det, att Kärt besvär för*
gäfves sedermera försvunnit från repertoaren. Endast litteratur*
historikern känner numera till den stilistiska onatur och det
fantasteri, mot hvilka satiren riktar sig, och den stora allmän*
heten står oberörd och främmande inför det hela.
Då Shakspere skref detta stycke, hade han just afslutat sin
sonettperiod och återgått till skådebanan, fyld af en sjudande
skaparkraft och värksamhetslust. Diktkonsten, både den drama*
tiska och den lyriska, hade hittills för honom blott varit ett till*
tag, ett lefvebröd i brist på bättre. Men Kärt besvär förgäfves
röjer, att han nu, då han efter ett längre uppehåll fick återgå
till dramatiskt författarskap, börjat reflektera öfver sin konst.
Realismens stora betydelse blef honom allt mer och mer uppen*
bar, och han vände sig närmast mot den blacka idealism, som
han själf, halft tvungen af nöden, hyllat i sina sonetter. Kärt
besvär förgäfves betecknar därför sonettperiodens afslutning,
men samtidigt rör den sig ännu med dess idéer, ehuru nu i sa*
tiriskt syfte. Hjältarna stå alla på den ideala filosofiens höjder,
den sunda, oförfalskade naturen vilja de undertrycka såsom nå*
got rått och vulgärt, och då de skola uttrycka sina känslor, sker
detta i sonettens form. Men äfven i andra punkter har Shak*
spere utnyttjat sina egna sonetter. Utan att därtill föreligger
någon särskild anledning, göres Birons älskade till en starkt
mörklagd skönhet, och det utspinner sig följande dialog:
Konungen. Så svart som ebenholts din sköna är.
Biron. Som ebenholts? O träd förutan like!
En brud af sådant träd för mig hur kär!
Låt stafva ed; med fingrarna på bok
Jag svärja vill, att fägring ej är fager,
— 55 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
