Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grefskap. Detta gjorde han dock icke, utan for i stället till
Florens, som just då befann sig i krig med Siena. Den unga
grefvinnan reste till Roussillon, där allt på grund af grefvens
bortovaro var mycket försummadt, men genom sin klokhet lye*
kades hon ordna styrelsen så, att hon tillvann sig alla invånarnas
tillgifvenhet. När detta var gjordt, skickade hon två ädlingar
till den unge grefven med underrättelse, att om han icke ville
återvända till sitt hem, förrän hon aflägsnat sig från Roussillon,
så var hon villig att genast draga sig tillbaka. Men han sva*
råde, att han aldrig skulle återvända, förr än hon fått den ring,
som han hade på fingret, och på armen bar ett barn, som var hans
och hennes. Efter detta svar tillsatte hon en tillfällig regering
i Roussillon och lämnade landet för att, såsom hon föregaf, be*
gifva sig bort på en pilgrimsfärd.
Detta är hufvudinnehållet i den första delen af Boccaccios
novell, och Shakspere’s afvikelser äro föga betydande. När styc*
ket börjar, äro både Bertrams far och dennes läkare aflidne, och
den förres enka öfverlägger med sin mans gamle vän om sonen,
som skall skickas till Paris att uppfostras. Under samtalets lopp
får man höra dels om konungens fistel, dels om grefvinnans till*
gifvenhet för Helena — Boccaccios Giletta — som grefvinnan
uppfostrat som sitt eget barn och för hvilken hon hyser en mors
tillgifvenhet. Då Helena blifvit ensam, röjer hon emellertid, att
hennes sorg ej, såsom grefvinnan förmodat, beror på faderns
död, utan på hennes hopplösa kärlek till Bertram. Såsom res*
kamrat till denne har den fege storskrytaren Parolles blifvit ut*
sedd, och med ett tämligen skabröst samtal mellan honom och
Helena, en kvickhetskamp i de äldre dramernas stil, ändar scenen,
vid hvars slut Helena låter sin plan framskymta. Den nästa
spelar i Paris, där konungen mottager Bertram, Lafeu och Pa*
rolles och särskildt uppehåller sig vid den vänskap, som existerat
mellan honom och Bertrams far. Åter flyttar scenen till Rous*
sillon och börjar med en ganska misslyckad scen mellan den
gamla grefvinnan och narren. Fortsättningen, som häller icke
återfinnes i novellen, hör däremot till det vackrare i stycket.
Grefvinnan, en vis, gammal dam, har genomskådat Helena och
med en moders kärleksfullhet förmår hon henne att tillstå sin
böjelse, som hon gillar. För henne röjer nu Helena sin plan
att resa till Paris för att böta konungen, och grefvinnan ut*
rustar henne då med penningar och följe.
— 62 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
