Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om jag behåller dem, mig själf jag mister,
Om dem jag mister, blir förlusten vinst:
Mig själf för Valentin, för Julia Silvia.
Mera pretiöst kan icke ens en sonetthjälte uttala sig! Men
detta stycke bör äfven hafva skrifvits kort före Romeo och Juliet.
I bägge spelar händelserna i Verona och Mantua (i Två ung*
herrar dessutom i Milano), problemet är detsamma, som samti*
digt sysselsatte Shakspere inom tragedien eller den trogna och
falska kärleken, och vissa episoder påminna icke så litet om
hvarandra; så Romeos och Valentins landsförvisning, och äfven
ordalagen äro här ganska lika. Men det finnes äfven ett annat
skäl att sammanföra dessa lustspel. Shakspere tyckes, egendom*
ligt nog, hafva haft en viss svårighet att hitta på namn åt sina
personer, och dramer, som skrefvos vid samma tid, förete där*
för en stor likhet i namnregistret. Eglamour är namnet på två
olika personer i Två ungherrar, Mercutio likaledes på två per*
söner i Romeo och Juliet samt dessutom på en i Två ungherrar.
För dessa båda dramer äro vidare namnen Valentin, Juliet, An*
tony och Friar Lawrence gemensamma. I Romeo och Juliet före*
kommer ytterligare de från Argbiggan kända namnen Petru*
chio och Lucentio samt Rosaline från Love’s Labour’s Lost och
från All’s well namnen Capulet och Escalus, under det att nam*
net Dumaine upptagits i All’s well från Love’s Labour’s Lost.
Naturligtvis är ett dylikt sammanträffande ej något bevis på
samtidighet, men sammanstäldt med andra skäl är det dock ett
visst indicium.
Handlingen i dramat är klar och öfverskådlig. De båda unga
ädlingarna — en riktigare öfversättning af Two gentlemen —
Valentin och Proteus träffas på torget i Verona, där den förre,
som skall resa till hofvet i Milano, tar afsked af sin vän. Proteus
vill däremot ej lämna Verona, ty han har förälskat sig i den
vackra Julia, under det att Valentin däremot är känslolös för
kärlek. En följande scen — ytterst graciös, men, såsom vi skola
se, icke originell — spelar i Julias budoir. Hennes kammar*
jungfru spörjer henne om alla de friare, som kringsvärma henne
— ett utkast till en liknande scen i Köpmannen i Venedig —
men Julia gycklar med dem alla, äfven med Proteus, och vägrar
att läsa ett bref, som denne genom kammarjungfrun sändt henne.
Men knapt har denna gått, förrän hon djupt ångrar sig, ty äf*
ven hon är förälskad. Hon kallar därför kammarjungfrun till*
— 70 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
