Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ett kärleksbref till Rosina själf och fordrade att få läsa det.
När hon det gjort, gaf hennes stolthet vika, och i ett nytt bref
försäkrade hon Felix om sin genkärlek — således alldeles som
hos Shakspere, som dock så till vida förbättrat scenen, att han
låter hjältinnan först rifva sönder brefvet och sedan från bitarna
stafva sig till innehållet.
Fortsättningen är också lika. Af sin far skickas Felix till hof*
vet, och lockad af sin kärlek följer Felismena kort därpå efter,
klädd såsom page. Och alldeles som hos Shakspere får hon
och värden i det värdshus, där hon tagit in, åhöra en serenad,
som Felix ger framför en annan dams fönster. Liksom Julia trä*
der hon i tjänst hos sin trolöse älskare och skickas såsom pos*
tillon d’amour till Celia — så hette damen — men denna,
som hört, att Felix brutit sin trohet till en annan kvinna, vill ej
lyssna till hans försäkringar. I stället frågar Celia den förklädda
Julia om Felix’ öfvergifna älskarinna, och äfven denna scen har
således sin förebild hos Montemajor, ehuru den hos Shakspere
genomandas af en poesi, som alls icke finnes i den omständliga
och pretiösa romanen. Fortsättningen — huru Celia förälskar
sig i den förklädda pågen — har Shakspere däremot ej tagit
upp i Två ungherrar, men väl sedermera i Trettondagsafton,
och endast slutet är lika: att Felix återvänder till sin första
kärlek.
Från Montemajor fick Shakspere således hela den del af hand*
lingen, som rörde sig med Proteus’ kärleksäfventyr. Den andra
delen, som skildrar Proteus’ och Valentins vänskap och den
förres förräderi lånade Shakspere antagligen från en förlorad en*
gelsk tragedi, som endast finnes kvar i en så förråad tysk kopia,
att man af denna ej kan få någon föreställning om originalets
estetiska halt. Bland de tyska komediantdramer, som trycktes
1620, förekommer ock en Tragædia von Julio und Hippolita,
hvilken ganska säkert återgår till ett engelskt drama från 1580*
talet — möjligen till en äldre form af det likaledes förlorade
stycke Philippo and Hippolito, som 1594 såsom ett nytt stycke
uppfördes af amiralstruppen. Också det tyska dramat handlar
om två vänner Romulus och Julius. Då stycket börjar, trolof*
var sig Romulus med »furstens» dotter Hippolita, men måste
omedelbart därefter resa bort, och anförtror då sin brud åt vän*
nen. Denne har emellertid själf förälskat sig i Hippolita, och
för att nå sitt mål skickar han henne ett falskt bref från Romulus,
— 73 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
