Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första mästerverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligen den vackra kärlekssagan på hans tid lokaliserad till Verona,
ehuru den först genom Shakspere’s dikt fått någon större po*
pularitet. I hvarje fall lockade da Portos ypperliga novell andra
berättare att förtälja om hans saga, och den mest bekante af
dessa var den berömde novellförfattaren Bandello, hvars version
i engelsk öfversättning intogs i Paynter’s Palace of Pleasure
(1567) — dock utan att, så vidt man kan se, anlitas af Shak*
spere. Det var på en annan väg, han skulle blifva bekant med
ämnet. Bandellos novell bearbetades nämligen på franska af
Pierre Boaistuau, och det var dennes arbete, som lades till grund
för en versifierad engelsk bearbetning af Arthur Brooke. Det
är således med denna 1562 tryckta bok vi här hafva att syssel*
sätta oss, ty de öfriga versionerna hafva endast ett allmänt sågo*
historiskt intresse och beröra icke Shakspere, enär han icke kände
till dem, lika litet som till Löpes drama med detta ämne: Castel*
vines y Monteses, som för öfrigt troligen är yngre än Shak*
spere’s stycke.
I en mästerlig essay har Per Hallström redogjort för no*
vellerna om Romeo och Juliet, och har därvid förträffligt karak*
täriserat Brooke’s dikt. Den är, såsom han påpekar, skrifven
på en afskyvärd vers, den saknar alldeles de italienska noveller*
nas kultur, och själfva företalet röjer författarens totala brist på
uppfattning af det poetiska i det ämne, han valt. Syftet — säger
han till läsaren — »är att för dig beskrifva ett olyckligt älskande
par, trälbundet under ett skamligt begär, utan vördnad för för*
äldrars och vänners auktoritet och råd, fattande sina viktigaste
beslut tillsammans med druckna sladdermostrar och vidskepliga
munkar (af naturen okyskhetens lämpligaste värktyg), kastande
sig in i alla faror för att få tillfredsställa sin lusta, begagnande
bikten (nyckeln till otukt och förräderi) för att främja sina af*
sikter, missbrukande det lagliga äktenskapets hedervärda namn
för att dölja en hemlig förbindelses vanära och till sist efter ett
i allo skamligt lif ilande till en olycklig död. Denna tilldra*
gelse, gode läsare, skall för dig vara hvad Lacedemons slafvar,
förstörda af omåttlighet i dryck, vanstälda och ändrade från
människolikhet både till sinnet och till kroppens bruk, voro för
de friborna barnen, för hvilka deras föräldrar visade dem för
att hos dem väcka ett hatfullt äckel öfver en så smutsig djuriskhet.»
Brooke erinrar i detta klassiska företal onekligen om en annan
skolmästare, som enligt en bekant anekdot i klassrummet lät upp*
— 82 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
