Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första mästerverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romeo och Juliet är ungdomens egen saga, sagan om tvänne
älskande, som skördas i lyckans och lifvets högsta berusning,
den gamla, utnötta sagan, som mänskligheten aldrig blir trött
på att höra berättas om och om igen, men som kanske ingen
berättat så, som Romeo och Juliets skald.
En glanspunkt i stycket är Mercutios spirituella skildring af
Queen Mab. Den kommer alldeles à propos, hör icke till sam*
manhanget och är knapt motiverad. Romeo och hans vänner
skola begifva sig till balen hos Capulet, Romeo kommer att yttra,
att han haft en varnande dröm, och Mercutio svarar, att dröm*
mar ej äro att lita på. Med denna obetydliga utgångspunkt bör*
jar han en skildring af Queen Mab, och äfven här stöta vi på
en viss motsägelse. De plågsamma och olycksbådande dröm*
marna — och om en dylik är det här fråga — framkallades väl
enligt folkfantasien af nattmaran, men Mercutio talar alls icke
om detta hemska väsen, utan om en graciös, spjufveraktig liten
älfva, som älskar att ställa till alla möjliga spratt, bland dessa
ock att skapa drömmar, som väl äro gäckande, men alla
behagliga: hofmännen drömmer om titlar, prosten om ett fett pasto*
rat, flickan om kyssar. Detta anförande, som bryter sam*
manhanget i stycket, har Shakspere tydligen inlagt därför, att
hans fantasi, redan medan han skref Romeo och Juliet, börjat
syssla med den trolska värld, som här för första gången skildras.
Ty Queen Mab är icke nattmaran, utan ett väsen från Oberons
och Titanias värld, närmast lik Puck eller Robin Goodfellow,
och detta inlägg röjer således enligt min mening, att Shakspere
vid denna tid redan förberedde sin underbaraste och i hvarje
fall mest fantasirika dikt: Midsommarnattsdrömmen. Vid mid*
sommartiden 1596 blef detta nya drama antagligen uppfördt för
första gången.
Det trycktes, såsom vi minnas, år 1600 »sådant det vid åtskil*
liga tillfällen offentligen spelats af lord kammarherrens tjänare»,
och då ingen annan trupp nämnes, kan det ej vara äldre än
hösten 1594, hvilket äfven af andra skäl är tydligt. Det omta*
las vidare af Meres, och måste således förläggas till tiden hösten
1594—hösten 1598. Närmare kan man på yttre grunder ej komma,
och de försök, som gjorts att finna andra dateringsmöjligheter
— allusioner o. d. — äro alldeles för sväfvande för att här disku*
teras, men att Midsommarnattsdrömmen är senare än Kärt besvär
förgäfves, är obestridligt, och närmast hör detta lustspel till sin
— 94 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
