Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första mästerverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit på lorden af Derby’s förmälning den 26 januari 1595. Men
för det första passar en »midsommarnattsdröm» mycket illa för
ett bröllop under den strängaste vintertiden, och för det andra
försiggick förmälningen vid hofvet, som då befann sig i Green»
wich; men hofräkenskaperna visa, att något skådespel icke upp*
förts där den 26 januari, men väl den 5 januari och den 22
februari. En fjärde gissning synes mig ännu olyckligare. Den
2 maj 1594 gifte Southampton’s mor sig med vice*kansleren Sir
Thomas Heneage, men till detta högt bedagade par förefaller
Oberons nyss citerade välgångsönskan om barn och blomma
nästan burlesk. Tills vidare står frågan således öppen. Fest*
spelet skrefs sannolikt för ett högadligt bröllop midsommarafto*
nen 1596, möjligen 1595 eller 1597 — längre kunna vi nu icke
komma.
I det stora hela kan handlingen sägas vara själfständigt upp*
funnen af Shakspere, ty denna består väl framför allt i den ge*
niala sammanväfnaden af en mängd olika motiv, som så flätas in
i hvarandra, att det hela värkar såsom en fantastisk dröms väx*
lande bilder. I sitt festspel rör sig Shakspere med fyra olika
världar: den heroiska, representerad af Theseus och amazon*
drottningen, den antika, ideala världen, företrädd af de älskande
paren, samtiden, som möter oss i de burleska handtvärkarne, och
till sist fantasiens värld, befolkad af älfvornas lätta skaror.
Theseus’ och Hippolitas bröllop ger blott den behöfliga ramen
åt festspelet, och själfva deltaga de icke i någon handling. Men
själfva namnen — liksom namnet på Theseus’ »master of the
revels», Philostrate — har han lånat från Chaucer’s Knight’s tale
eller möjligen från ett på denna berättelse bygdt drama, Pala*
mon and Arcite, som 1594 spelades på Rose*teatern, men nu är
förloradt. Själfva hufvudhandlingen, de båda älskande parens
äfventyr i skogen, lånade han från den roman af Montemajor,
Diana, som han nyss förut läst och begagnat vid Två ungherrar
från Verona. En episod i romanen har nämligen följande inne*
håll: Under sitt kringirrande anlände Felismena till den visa féen
Felicias hof. Samtidigt infunno sig Sylvano, Syreno och Selvagia
för att hos féen kräfva hjälp. Syreno älskade nämligen Diana,
hvilken, emedan hon redan var gift, försmådde hans kärlek. Syl*
vano, som förut älskat Selvagia, hade öfvergifvit henne likaledes
för Dianas skull, och i följd däraf hade Selvagia fattat böjelse
för Alvanio. Den kloka Felicia hjälper dem dock ur denna nöd.
— 98 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
