Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första mästerverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därigenom att hon gifver Syreno en trolldryck, som har den
märkvärdiga egenskapen, att den först sofver honom, och sedan
åstadkommer, att han vid uppvaknandet är fullkomligt botad för
sin kärlek till Diana. På samma sätt söfvas äfven Sylvano och
Selvagia, med den påföljd att de vid uppvaknandet förglömt,
den förre sin kärlek till Diana, den senare sin böjelse för Al*
vanio, och i stället älska hvarandra ännu mera glödande än fordom.
I denna episod har man de flesta ingredienserna för Hermia*
motivet: trolldrycken (den magiska örten), lämnad af Felicia
(Puck och Oberon), och hvilken åstadkommer, att de forna
älskande återförenas. Paret Demetrius och Helena motsvarar
ganska noga Sylvano och Selvagia, och den hufvudsakliga skill*
nåden mellan dramat och novellen består däri, att Shakspere har
fyra älskande, under det att Montemajor blott har tre, men ge*
nom en lindrig ändring af Dianas historia kunde Shakspere utan
svårighet skapa sin Hermia.
Hela detta parti erinrar för öfrigt ganska mycket om Shak*
spere’s kort förut skrifna lustspel Förvillelser. Båda röra sig
inom antikens värld, det ena spelar i Ephesus, det andra i Athen,
i båda styckena brytas de glada förvecklingarna mot en tämligen
dyster bakgrund: i det ena är det Ægeon, som skall föras till
döden, i det andra den hårdhjärtade Egeus, som yrkar på lagens
hela stränghet mot sin dotter, och i bägge fallen är det stadens
härtig, som skrider in. I det ena uppstå förvecklingarna genom
en underbar likhet, i det andra genom en trollsaft, som har en un*
gefär liknande värkan, och till sist motsvaras argbiggan Adriana i
Förvillelser af den ganska grälsjuka Hermia i Midsommarnatts*
drömmen. Den teknik, som Shakspere lärt sig af Plautus, an*
vänder han således äfven här. Men tillämpningen är vida bättre.
Förvecklingarna i Errors hade tilldragit sig i värkligheten, och i
denna voro de icke blott osannolika, utan omöjliga. Här där*
emot ske de i drömmens fantastiska värld, och där äro de på
sin plats, ty där gälla ej samma lagar.
Det drama, som handtvärkarne uppföra, handlar om Pyramus
och Tisbe, och deras saga var Shakspere välbekant från Ovidius
samt hade ofta behandlats i engelska poem. Men här är tyd*
ligen meningen icke att skämta med själfva sagan, utan med nå*
got gammalmodigt skådespel, som föreföll den nyare tiden löj*
ligt, särskildt när det på gammaldags sätt uppfördes icke af yr*
kesskådespelare, utan af hederliga och okunniga handtvärkare.
— 99 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
