Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första mästerverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
namnskylt motsvaras ej af innehållet, som är ända igenom engelskt.
Sin inspiration har han fått från Warwickshire. De unga älskande,
som draga ut i skogen att fira våren, Robin Goodfellow och
älfvorna, de glada jaktutflykterna, då hundarnes skall ekade bland
träden, de gamla, ärevördiga gillespelen, sagorna vid vinterbrasan,
alla dessa minnen från hans barndomslif i Warwickshire gå här
igen, och det hela klingar, trots Theseus och Hippolita, såsom
en frisk engelsk ballad. Det är detta rent folkliga inslag, som
är styckets bärande idé, och folkvisan, som i hofdramat Kärt be*
svär förgäfves försynt blott vågat sig fram i själfva afslutningen,
ljuder här igenom hela det underbara dramat och är så att säga
dess ledande tema. Sonettens tid är fullständigt förbi, Shakspere
följer ej längre utländska förebilder, utan sin egen genius och
skapar en lyrik, hvars make England icke skulle skåda. Edgar
Allan Poe — själf en bland de främsta skalder, som diktat på
engelskt språk — skref också med rätta: frågar mig någon om
definitionen på poesi, så hänvisar jag på Oberon och Titania i
Midsommarnattsdrömmen. Romantiken har i hvarje fall icke
kommit starkare fram i något diktvärk. Såsom i en dröm draga
bilderna oss förbi, konstfullt slingrade om hvarandra, sväfvande
på gränsen mellan olika världar. Äfven kärleken, som Shakspere
nyss förut målat i så brännande färger, är här en lek, ett skugg*
spel utan värklighet, och gestalterna tona bort liksom i musik
utan att antaga värklighetsvarelsernas tunga former.
— 104 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
