Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richard II och King John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som denna skall börja, kastar Richard ned sin staf och förbjuder
striden samt dömer i stället båda till landsflykt.
Den andra akten börjar med en scen mellan Richard och hans
gunstlingar, i hvilken Bolingbroke’s popularitetsjakt omtalas, och
samtidigt belyses Richards lättsinne. Han skall begifva sig på
ett krigståg till Irland, och för att få medel till detta och till
sin dyrbara hofhållning har han nödgats pakta bort sitt rikes
inkomster. Richards utpressningar, som af Shakspere här icke
vidare starkt betonas, omtalas utförligt af Holinshed — säkerli*
gen framhöllos de ock i det äldre dramat — men däremot nam*
ner Holinshed intet om den punkt, rörande hvilken Shakspere
är utförligare eller Bolingbroke’s popularitetsjakt, utan han säger
blott, att allmänheten var bedröfvad öfver Bolingbroke’s lands*
flykt, enär han ansågs såsom rikets »enda sköld och försvar».
Äfven här märker man således tendensen hos Shakspere.
Den nästa scenen — en bland dramats mera betydande - är
utan tvifvel Shakspere’s eget tillägg och har i hvarje fall ingen
motsvarighet hos Holinshed. Det är John af Gaunt’s död. Ho*
linshed har blott en notis, att härtigen aflidit i Ely Palace, och
tillägger, att folket råkat i en våldsam förbittring, då konungen
efter farbroderns död lagt beslag på hans egendom till förfång
för Gaunt’s landsförvisade son. Shakspere däremot begagnar
denna situation till att låta den döende Gaunt framlägga sin
åsikt om konungadömets plikter, och den döendes ord forma
sig nästan till en hymn öfver fosterlandet:
Den stolta kungastol, den krönta ö,
Det majestätets land, krigsgudens tron,
Det andra Edén, halfva paradiset,
Den borg naturen bygde åt sig själf
Mot allsköns smitta och mot krigets arm,
Den sälla mänskoätt, den lilla värld,
Den ädelsten i silfverhafvet fattad,
Som tjänar till en ringmur och beskydd,
Till fästningsgraf omkring den stolta borgen
Till värn mot mindre sälla länders afund;
Den goda jord, det rike: detta England, —
Den amma, denna mor åt stora kungar,
Förfärliga i makt, till börden ädla,
Namnkunniga för kristna hjältedater
Och äkta ridderskap så långt från hemmet
Som i de blinda judars bygd den graf,
Där helga jungfruns son två nätter hvilat;
— 110 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
