Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richard II och King John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för deras skull fullkomligt försummar sitt rike — Normandie»
förlust är för honom en mindre viktig affär än en välkomstfest,
som han anordnat för Gaveston. Men mot honom står den en*
gelska aristokratien, icke några ädla fosterlandsvänner, utan
grymma bulldoggar i den stil, vi känna från Henrik VI, äre*
lystna, själfviska och brutala samt fylda af ett glödande hat mot
uppkomlingen Gaveston. De vilja fördrifva honom för att själfva
härska, och Edward kämpar emot dels af sin öfverdrifvet starka
känsla för en konungs oinskränkta maktfullkomlighet, dels af
en sjuklig vänskapskult. Då lorderna vilja tvinga honom att för*
drifva gunstlingen och han icke längre har makt att spjärna emot,
är han villig att för vännen afkläda sig hela sin konungamakt::
Ni skall, my lord, bli detta rikes kansler,
Och ni, Lancaster, amiral för flottan,
Och ni, lord Warwick, chef för norra England,
Och ni för Wales. Men är det ej tillräckligt,.
Så delen England uti flera riken
Och tage hvar och en sin lott af dem.
Låt mig blott få en liten afkrok kvar,
Där jag och Gaveston må lefva samman.
Ärkebiskopen: Ej något mäktar rubba vårt beslut.
Lancaster: Skrif under!
Mortimer: Hur kan ni älska den, som alla hata?
Edward: Emedan han mig älskar mer än andra.
Kampen slutar därmed, att Edward besegras och nödgas afstå’
sin krona, och därpå kastas han i fängelse, där han till sist mör*
das. Men ju djupare han sjunker, dess starkare sprider det sig
en glans af olyckans majestät öfver den fallne konungen, utan
att han själf förändrar någon af sina karaktärsegenskaper. Han
förblir fortfarande lika barnsligt svärmisk för konungamaktens
helgd och höghet och lika oförmögen att fatta dess plikter, men
bakgrunden ger nu dessa egenskaper en annan relief, och han;
blir, hvad han icke varit under sin makts dagar: en konung.
Så vidt jag kan erinra mig, är Marlowe den förste skald, som
skapat en dylik kontrast, till hvilken den värkliga historien er*
bjuder så många motsvarigheter. Marie*Antoinette i Trianon
är kanske snarast en nyckfull, högfärdig, slösaktig och svag
kvinna. Men Marie*Antoinette med af olyckan grånadt hår in*
för revolutionstribunalet är en bland världshistoriens mest impo*
nerande gestalter, en personifikation af det i sitt fall triumfe
rande majestätet.
— 117 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
