Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richard II och King John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
patier synes Shakspere hafva ansett, att prinsen haft bättre rätt
till Englands krona, ehuru å den andra sidan hans patriotiska
känslor upprördes öfver, att Arthurs rätt förfäktades af en ut*
ländsk makt. Det hotar att, framför staden Angers, komma till
strid mellan England och Frankrike, men på förslag af borgarna
i staden ordnas tvisten så, att John får behålla Englands krona,
och att hans nièce Blanche giftes bort med den franske Dauphin
med en hemgift af Maine, Anjou, Touraine, Volquessen och
Poitiers. Denna skamliga öfverenskommelse, som offrade såväl
Englands franska besittningar som Arthurs rätt, framkallade i
stycket också den rättrådige Faulconbridge’s starka ogillande.
Men knapt har bröllopet firats, förrän den påflige legaten Pan*
dulphus uppträder mot John och förebrår denne, att han för*
håller den kanoniskt valde Stephen Langton ärkebiskopsstolen i
Canterbury. I det äldre stycket hade John svarat:
Säg din herre från mig, att aldrig någon italiensk prest skall hafva tionde,
tull eller peterspenning från England, ty då jag är kung, vill jag härska när*
mast under Gud såsom hufvud både i andliga och världsliga ting. Och den,
som häri motsäger mig, skall jag göra ett hufvud kortare.
Konungen aj Frankrike: Hvad, konung John, vet du, hvad du säger, när
du så hädar vår helige fader påfven?
John: Om än du och alla furstar i kristenheten viljen lida träldom under
en prelat, är min själ ej så lågsinnad. Om påfven vill bli konung i England,
så må han vinna det med sitt svärd. Någon annan rätt till mitt arf erkän=
ner jag icke.
Denna passus är i bägge dramerna en hufvudpunkt. Men hos
Shakspere omskrifves det äldre dramats prosa till en vida kraf*
tigare andlig frihetsförklaring.
Konung John. Hvad jordiskt namn förmår till ansvar ställa
En helgad konungs fria andedräkt?
Du kan ej, kardinal, ett namn dig tänka
Mer lumpet, löjligt och erbarmeligt
Att kräfva mig till ansvar i, än påfvens.
Säg honom det och hör från Englands mun
Än mer än detta. Ingen prest i Rom
Skall lyfta tionde i våra länder,
Men så som vi näst himlen styra här,
Så vilja vi näst himlen vidmakthålla
Vårt helga majestät, och det allena
Förutan någon hjälp af dödlig hand.
Säg påfven det och krusa ej för honom
Och hans inkräktelse af högsta makten.
— 126 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
