Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richard II och King John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förgiftat honom, gör detta intryck af en tillfällighet. Men i dessa
uteslutningar låg helt visst en medveten afsikt. Protestanternas
råa och — som vi nu kunna säga — i det hela orättfärdiga an*
grepp på klosterlifvet gillades icke af Shakspere. Då han någon
gån g i sina dramer inför en munk — såsom i Romeo och Ju*
liet samt i Mycket väsen för ingenting — skildras denne snarast
med sympati, och aldrig har han gifvit någon antipatisk skildring
af själfva den katolska kyrkan. Det han vände sig mot, var den
påfliga politiken, påfvens och de engelska biskoparnes sträfvan
efter världslig makt, och det är mot den nationella fara, som
låg häri, som hans omarbetning riktar sig. Trots den nära an*
slutningen till förebilden har hans King John dock fått en vä*
sentligen annan tendens.
Men Shakspere’s hufvudintresse anknöt sig till personteck*
ningen. Af konungen var ej mycket att göra, de båda äregiriga
kvinnorna, drottning Eleanor och härtiginnan Constance, äro
tecknade på ungefär samma sätt som drottning Margareta i Hen*
rik VI — lika gräliga och lika osympatiska — och endast prins
Arthur och Faulconbridge hafva af honom själfständigt utförts.
Men enligt min mening har man betydligt öfverskattat Shak*
spere’s teckning af den förre, och alldeles oriktigt synes mig vara
att häri se ett rent personligt inlägg. Shakspere’s egen son Ham*
net afled i början af augusti 1596, och i den sympatiska skil*
dringen af den unge prinsen har man velat se fadershjärtats sorg
öfver sonens död. Men för det första är det ovisst, om King
John skrifvits före eller efter augusti 1596, och för det andra
känner man intet om Shakspere’s förhållande till sin son. Med
all sannolikhet hade han vid blott tjugoett års ålder lämnat Stråt*
ford, då Hamnet var alldeles nyfödd, och sedan hade han tro*
ligtvis aldrig sett honom. Men viktigare är, att hela den scen,
där Arthur skall bländas, är hållen i Shakspere’s äldre, pretiösa
stil. Där förekomma väl äkta och naturliga partier af ett högt
poetiskt värde, i hvilka barnets uppfattning kommer fram,1 men
i de flesta är det ännu Henrik VLs skald, som talar, och den
lille Arthur använder bilder, som nästan erinra om don Armado.
Då Hubert säger, att han med ett glödgadt järn skall utbränna
hans ögon, svarar gossen:
1 Så t. ex. de berömda verserna, där Arthur talar om den smärta, som blott
ett litet stoftgrand i ögat kan vålla.
9. Schück, Shakspere och hans tid, II.
129 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
