Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richard II och King John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anslaget redan från början kraftigt och säkert. Då kungen frå*
gar, hvarför den yngre brodern förevitat honom oäkta börd, får
han till svar:
Det vet jag ej; kanske för godsets skull
Han förevitat mig oäkta börd.
Om jag är äkta eller icke äkta,
Den frågan hvile på min moders hufvud,
Men att jag är en äkta karl, det syns —
Gud signe den, som haft besvär med mig!
Jämför, o konung, våra drag och döm:
Om gamle Robert har oss båda aflat
Och var vår far och han där liknar honom,
O, riddar Robert, du min gamle far,
På mina bara knän evinnerlig
Jag tackar Gud, att jag ej liknar dig!
Då kungen i alla fall tilldömer honom godset, behöfves det blott,
att drottning Eleanor frågar honom, hvilket han hälst vill: för*
klaras vara en Faulconbridge och få godset eller erkännas vara
son till Lejonhjärta, »storättad herre, fastän utan land», förrän
han utbrister:
Min drottning, om min bror såg ut som jag,
Och jag som han var afbild af sir Robert,
Om mina läggar voro slika stickor
Och mina armar slika ålskinnsstrutar,
Och detta anlete så tunt, att ej
Jag kunde sätta rosor uti örat,
Förrn folket skrek: »Där går en treörsslant»;
Om med hans skapnad all hans jord jag ägde,
Jag ville växa fast, där nu jag står,
Om jag ej, för att detta anlet köpa,
På kappland efter kappland gjorde ände,
Men aldrig blef jag sådant där elände.
Drottn. Eleanor: Jag tycker om dig; vill ditt arf du lämna,
Afstå ditt gods åt honom, följa mig?
Jag är soldat och går mot Frankrike.
Bastarden: Tag, broder, du mitt land, jag tar mitt öde.
Femhundra pund ditt anlete dig gifver,
Dock köpte jag det ej för fyra styfver. —
Min fru, jag följer er, och det i döden.
Först efteråt, sedan han hastigt och lustigt gjort sig af med
sitt fädernearf, kommer modern in, och för sonen bekänner hon
sitt äktenskapsbrott. Men han tröstar henne:
— 131 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
