Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richard II och King John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det synder finns på jorden,
Som hafva privilegier, och så
Det var med er; ert fel var ingen dårskap,
Ni måste lägga hjärtat för hans fötter,
En ödmjuk hyllning åt allsmäktig kärlek.
Denna scen är hos Shakspere ungefär hälften så lång som i
det äldre dramat, men under det att denna där upptagits af långa
tal, har Shakspere begagnat den till den dråpligaste karaktäristik,
och kanske ännu förträffligare är den nästa scen, i hvilken ba*
starden spelar en roll. I det äldre dramat hade författaren ganska
utförligt skildrat det mellanhafvande, som Faulconbridge haft
med »Limoges, härtig af Österrike», i hvilken han såg Lejon*
hjärtas baneman. Först hafva han och Limoges, som träffas utan*
för Angers, en längre ordträta, så jagar bastarden i den följande
striden den fege härtigen kring scenen och tar ifrån honom den
lejonhud, i hvilken han stoltserar; efter fredsslutet manar han
ut honom till tvekamp, och då Limoges undskyller sig med att
han blott kan strida med en jämnbördig, utnämner John bastar*
den till härtig af Normandie. Men Limoges vägrar fortfarande,
och just då kriget ånyo bryter ut, dräper Faulconbridge den fege.
Hela denna långa historia har hos Shakspere sammanpressats
nästan till en enda kort replik. Då drottning Eleanor talat, ropar
härtigen:
Tyst.
Bastarden: Hör brandvakten där!
Härtigen: Hvem fan är du?
Bastarden: Jo, en som lät dig smaka fan, om blott
Dig och ditt skinn han fick på tu man hand.
Du haren är i sagan, som så modigt
Det döda lejon nappade i skägget;
Får jag dig fatt, jag skall din skinnpäls svafla.
Ja, akta dig, jag håller, hvad jag lofvat.
Med detta besked får härtigen låta sig nöja. Då sedan fre*
den slutits och härtiginnan Constance beklagar sig öfver den
orätt, som vederfarits hennes sön, vänder hon sig särskildt till
härtigen af Österrike och yttrar:
Du bära lejonhud! Fy, bort med den
Och häng ett kalfskinn kring de fega lemmar!
Härtigen: Det ordet skulle sagts mig af en man!
Bastarden: Och häng ett kalfskinn kring de fega lemmar.
Härtigen: Det kostar lifvet, skurk, om så du säger.
Bastarden: Och häng ett kalfskinn kring de fega lemmar.
— 132 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
