Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
indirekt varit dess källa. Novellen skrefs af en bland Boccaccios
tidigare efterföljare, florentinaren Ser Giovanni, och finnes intagen
i hans 1378 författade Pecorone. Innehållet är i korthet följande-
En ung florentinare, Gianetto, förlorade sin far och vände sig
då till dennes vän, köpmannen Ansaldo i Venedig, hvilken upp*
tog honom såsom sin egen son. Då två af Gianettos vänner
skulle segla med köpmansvaror till Alexandria, öfvertalade de
Gianetto att följa med, och Ansaldo utrustade då ett dyrbart
fartyg åt honom för resan. Under färden stannade de unga
männen i en hamnstad, Belmonte, som ägdes af en rik och vac*
ker enka, till hvilken många friat. Men hon hade bestämt, att
den, som friade till henne, men icke förstod att vinna hennes
kärlek, skulle till henne förlora all den egendom, han medfört.
Gianetto ville våga försöket och mottogs ytterst välvilligt af den
vackra damen, men när de tillsammans gingo till sängs, som*
nåde Gianetto ögonblickligen af en sömndryck, som man strax
förut gifvit honom i den vinbägare, han tömt. På morgonen,
då han vaknade, måste han lämna sitt skepp och sina varor från
sig, och vände dyst^ tillbaka till Venedig, där han förklarade,
att hans skepp förlist. Men fosterfadern var glad öfver att hafva
fått honom helbrägda tillbaka och rustade ånyo ut ett skepp åt
honom, enär Gianetto brann af begär att ännu en gång pröfva
sin lycka. Men äfven nu blef utgången densamma. Den gode
Ansaldo gick emellertid in på att för tredje gången utrusta ho*
nom, men ehuru han sålde allt det han ägde, fattades likväl tio
tusen dukater. Dem lånade han af en jude i Mestri på det vill*
koret, att om summan ej betalades före midsommar, så skulle
juden äga rätt att skära ett pund kött ur Ansaldos kropp.
Gianetto seglade nu till Belmonte och hade mera tur än förut.
En af den vackra enkans kammarjungfrur varnade honom nämli*
gen att dricka ur vinbägaren, han somnade icke, och Belmontes
härskarinna blef hans maka. Den närmaste tiden förflöt under
fester, och först på midsommardagen erinrade sig Gianetto, att
Ansaldos skuldförbindelse denna dag förföll. Då han berättade
detta för sin fru, gaf hon honom genast hundra tusen dukater
och bad honom att så fort som möjligt ila till Venedig att
hjälpa Ansaldo. Men själf följde hon, Gianetto ovetande, efter,
förklädd till jurist.
Ehuru åtskilliga af Ansaldos vänner ville betala juden, for*
drade denne kontraktets uppfyllande, och likaså vägrade han, då
— 137 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
