Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
märkt juden under förföljelsens dagar, är hans starka familjekär*
lek, och Walter Scott, som i olikhet mot Shakspere haft tillfälle
till personliga iakttagelser, framhåller i Ivanhoe just denna egen*
skap hos den judiske ockraren. Men Shylock’s hus skildras af
dottern såsom »ett helvete», från hvilket hon rymmer bort, stjä*
lande faderns skatter, och Shylock själf säger sig önska, att hon
låge död med de stulna juvelerna i sin likkista. Någon ras*
studie kan jag således ej se i Shylock.
Men lika litet kan jag i honom se någon »rättens martyr».
Den, som särskildt drifvit denna sats, har varit en bland Tysk*
lands främsta jurister, Rudolf von Ihering, i det bekanta arbetet
Der Kampf urn’s Recht. Den mäktiga tragiken i hans öde —
säger han — beror ej därpå, att man helt enkelt vägrar honom
rättvisa, utan att han, en jude under medeltiden, har en tro på
rätten — man kunde säga, att han håller sig lika god som en
kristen — en bärgfast tro, som intet kan rubba och åt hvilken
domaren själf gifver näring, samt att katastrofen då bryter ned
öfver honom såsom ett åskslag och lär honom, att han icke är
något annat än medeltidens jude, hvilken man gifver sin rätt, i
det man bedrager honom på denna. Men hvarken har Shak*
spere afsett något dylikt eller torde Ihering se frågan ur den
riktiga synpunkten. En annan framstående tysk jurist har också
satiriskt påpekat, att det för Antonio var mycket lyckligt, att
han fick Portia och ej Ihering till försvarsadvokat. Ihering skulle
hafva börjat med, att förbindelsen såsom ett pactum turpe vore
ogiltig. Sedan detta skäl af domstolen underkänts, skulle han
ej hafva haft något att invända, utan stält sig på Shylock’s
formalistiska ståndpunkt. Men för det första får man ej se frå*
gån ur våra dagars juridiska synpunkt. För medeltidens rätts*
uppfattning var en dylik öfverenskommelse icke något pactum
turpe. Enligt de tolf taflornas lag ägde en fordringsägare rätt
att lemlästa sin gäldenär, och i de flesta gamla lagar kunde bor*
genären först göra den skuldbundne till träl och sedan, om han
så ville, döda honom. I Venedigs lagbok af 1242 stadgades ut*
tryckligen, att »om någon åt en annan ger en förbindelse, skall
denna tolkas efter orden». Både Shakspere och de handlande
personerna äro också alldeles ense därom, att Shylock har lagen
för sig. Men å den andra sidan utvecklas den juridiska rätten
just därigenom, att det allmänna moraliska rättsmedvetandet
reagerar mot de bestämmelser, som äro föråldrade, och denna
— 142 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
