Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reaktion framkallar ock en förändring af gällande lag. Så har
skett i alla tider, och så sker fortfarande. I Köpmannen före*
ligger just en dylik motsats mellan faktisk lag och allmänt mo*
raliskt rättsmedvetande. Portia börjar med att vädja till Shy*
lock’s barmhärtighet.
Barmhärtigheten kan ej tvingas fram;
Hon faller liksom himlens milda regn
På jorden ned, i dubbelt mått välsignad,
Välsignande båd’ den, som ger och får,
Är maktens mäktigaste kraft och pryder
Monarken på sin tron långt mer än kronan.
Hans spira visar endast timligt välde,
En bild utaf det höga majestät,
Som bjuder skräck och rädsla inför kungar.
Men nåden, den är öfver spirans makt;
Den har sin tron i konungarnas hjärtan,
En bild utaf gudomligheten själf;
Och jordisk makt är aldralikast Guds,
När nåden kryddar rätten.
Shylock vägrar emellertid att erkänna denna högre rätt och
ställer sig på lagbokstafvens grund, visserligen alls icke af någon
vördnad för lagen, utan helt enkelt därför, att denna är till hans
fördel. Portia svänger då om och blir ännu mera formalistisk
än Shylock. Här har Ihering otvifvelaktigen rätt, att Portias argu*
mentering är absurd. Ingen kan skära ut ett pund kött utan
att spilla en bloddroppe, och detta var således förutsatt vid
kontraktets ingående. Alla hafva också förut tyst gjort detta
medgifvande, då de varit ense om judens rätt att värkställa ope*
rationen, och ingen af dem förutsatte då, att han kunnat göra
detta utan blodsutgjutelse. Ännu orimligare är Portias sats, att
han ej fick skära ut mindre än ett pund, ty mindre än sin fordran
har naturligtvis hvar och en rätt att kräfva ut, och bestämmel*
sen i de tolf taflornas lag — som måhända gifvit upphofvet till
hela sagan — stadgar uttryckligen: si pius minusve secuerit, sine
fraude esto (om man skär ut mer eller mindre, kan detta ej
räknas till last). Det är också ett ganska fint drag — visser*
ligen ej af Shakspere, utan af den medeltida folkfantasi, som
skapat denna saga — att denna mycket ologiska argumentering
framföres af en kvinna. En man skulle tvifvelsutan hafva ryggat
tillbaka för dess absurditet. Men en kvinna, för hvilken logiken
ingenting betyder gent emot hennes känsla af rätt och orätt, kan
— 143 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
