Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hos Shylock klingar dock en annan ton oss till mötes. Bakom
hans personliga hämdlystnad ligger en förtryckt stams i hvarje
fall förklarliga hat mot förtryckarne:
Jag är en jude. Har icke en jude ögon? Har icke en jude händer, lems
mar, ledamöter, sinnen, tycken, passioner? Lefver han icke af samma föda,
såras han icke af samma vapen, hemsökes han icke af samma åkommor, botas
han icke af samma läkemedel, värmes han icke och kyles af samma sommar
och vinter som en kristen? Om ni sticker oss, blöda vi icke? Om ni kitts
lar oss, kikna vi icke? Om ni förgiftar oss, dö vi icke? Och om ni för=
olämpar oss, skola vi icke hämnas? Om vi likna er i allt det andra, så
likna vi er i det ock. Om en jude förolämpar en kristen, hvad är den
kristliga ödmjukheten? Hämd. Om en kristen förolämpar en jude, hvad
bör hans fördragsamhet vara efter kristligt exempel? Hämd, naturligtvis.
Den elakhet, ni lärt mig, vill jag utöfva, och det skulle vara illa bevändt,
om jag icke skulle öfverträffa mina lärare
Någon dylik samhörighetskänsla med en ras eller ett folk har
icke Harpagon, som blott är sig själf, och i den punkten står
Shylock öfver honom. Och icke blott däri är han mera mänsk*
lig och mindre abstrakt än girighetens franske representant, att
hans snålhet dock besegras af en annan passion, af hämdlystna*
den, under det att Harpagon säkerligen icke skulle hafva gifvit ut
ett öre för att tillfredsställa sitt hat — icke ens kärleken kan förmå
honom till frikostighet. Och slutligen kan icke nekas, att Shylock
är betydligt mera begåfvad än Harpagon. Han är vanligen bi*
tände kvick, och den ende, som kan drifva med honom, är hans
trosfrände Tubal.
Denna utdaning af karaktären är säkerligen Shakspere’s egen
insats i det gamla dramat, som nog blott skildrat »ockrares
blodtörstiga sinnelag», och Shylock betecknar därför ett stort steg
framåt i människoskildringens svåra konst. Men han är icke
den enda karaktären i stycket, utan de flesta äro mer eller mindre
utpräglade personligheter.
Såsom hans motståndare, hvars karaktär genom kontrasten be*
lyser också Shylock’s, står Antonio — köpmannen gent emot
ockraren. Han saknar alldeles Shylock’s småsinnade förvärfs*
begär; lånar han ut penningar, sker det utan ränta,1 och hans
affärer äro vidtgående köpmansföretag. Men affärslifvet är icke
för honom det högsta, utan att döma af de korta antydningar, han
ger om sig själf — ty Antonio är icke någon expansiv natur —
1 Under medeltiden var det förbjudet i den kanoniska lagen att taga ränta,
hvilket likstäldes med ocker. I praktiken kringgick man dock ganska be*
händigt denna bestämmelse.
— 146 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
