Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Harry och Falstaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ket afslutadt: den rumlande prinsen hade utvecklat sig till en
man, som genom sin duglighet i slaget vid Shrewsbury förso*
nat sin ungdoms lättsinne, Percy’s uppror — den stora händel*
sen under Henrik IV:s regering — var betvingadt, och t. o. m.
Falstaff hade fått en viss, yttre upprättelse. Prinsen hade åt ho*
nom afstått äran af att hafva nedlagt Hotspur, och Falstaff slu*
tar dramat med ett halft löfte om ett nytt lif:
Nu går jag efter lön, som det heter. Gud löne den, som lönar mig! Om
jag nu blir en stor man, så vill jag bli mindre; ty jag skall laxera, låta
bli sekten och lefva hyggligt, som en adelsman bör göra.
Denna dråpliga replik var möjligen den sista i stycket, när det
först uppfördes, och det slutade i så fall med att den fete rid*
dåren bar ut Hotspur’s lik. Men styckets stormande framgång
gjorde antagligen, att truppen nödgade Shakspere att skrifva en
fortsättning, och han lade då till en ny afslutningsscen i den första
delen, hvarigenom denna förbands med den andra; åtminstone
synes detta i mina ögon sannolikast.1 Innehållet var icke så lätt
att finna. Någon historisk centralpunkt som Hotspur’s uppror
fanns icke, endast dess eftervärkningar, Northumberland’s
och Scroop’s vida mindre betydande fortsättning af samma
uppror. Prinsen, som redan fått sin upprättelse och blifvit en
annan man, måste börja om på nytt med sitt kroglif och måste
sauveras ännu en gång. Detta tyder onekligen på, att dramat
från början blott varit anlagdt på en del, hvars fortsättning skulle
utgöras af Henrik V. Andra upprepningar peka i samma rikt*
ning. I första delen har Falstaff en ypperlig skildring af sin
värksamhet som rekryteringskommissarie. Men denna rekryte*
ring upprepas i den andra delen, ehuru där icke blott i berät*
telsens form. Skildringen är emellertid så dråplig, att vi icke
kunna vara annat än tacksamma, därför att Shakspere återupptog
det tacksamma ämnet. Dock hade han tydligen en känsla af,
att det ej var nog att blott variera de gamla motiven, utan att
Falstaff måste visa någon ny sida af sitt väsen. Shakspere valde
då den erotiska och lät oss bevittna hans öfverlägsna tjuskraft
öfver madam Rapp och Dortha Slitlakan. Den senare var en
ny personage, och madam Rapp hade i den första delen endast
haft några få repliker att säga. Dessutom är hon där hustru
1 För öfrigt kan hela den sista scenen hafva varit med, endast man stry*
ker konung Henriks afslutande ord, genom hvilka den första delen förbin*
des med den andra.
— 160 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
