Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Harry och Falstaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tanken i dem alla är dock rakt motsatt den, som ligger bakom
Shakspere’s stycke, och alla gå de ut på att visa, huru en otro*
gen hustru lyckas bedraga sin man. I Tarlton’s 1590 utgifna
anekdotsamling Newes out of Purgatorie berättas historien på
följande sätt. En ung man, Lionel, blir kär i en dam, Marga*
reta, som är gift med en gammal doktor Mutio. Utan att veta
detta förtror sig Lionel åt Mutio, som af älskaren får reda på
det möte, som hans hustru utsatt åt Lionel. På den bestämda
tiden infinner sig mannen, men Margareta döljer sin älskade i
en stor tunna, fyld med fjäder, Mutio genomsöker hela huset
utan att finna honom och får stå med skammen. Kort därefter
underrättar Lionel honom både om detta och om ett nytt möte,
som Margareta lofvat honom, men Mutio kan ej häller nu finna
älskaren, som dolts mellan ett par golfplankor. Vid det tredje
mötet infann sig Mutio, åtföljd af en stor skara, som omrin*
gade huset, och Lionel trodde, att hans sista stund var kommen,
men den sluga hustrun gömde honom i en kista med värde*
papper. Då Mutio ej häller nu kunde få tag i honom, men
likväl var öfvertygad om, att Lionel ändock befann sig i huset,
befallde han, att den värdefulla kistan skulle bäras ut, och så
tände han eld på sitt hus, som brann ned. Historien kom nu
ut, Mutio blef föremål för allmänt löje, och detta grep honom
så, att han kort därefter dog.
Shakspere hade nu af drottningen fått den omöjliga uppgiften
att framställa Falstaff såsom kär — antagligen var det madam
Rapps och Dortha Slitlakans förtjusning för den fete riddaren,
som ingifvit Elisabeth denna idé — och Shakspere hade blott
att lyda. Men hans Falstaff kunde omöjligen bli kär, och äfven
om Shakspere blott bibehöll namnet, den yttre apparitionen och
några af sir Johns fasoner, tilltalade honom icke äktenskapsbrot*
tet såsom motiv; hvarken han eller hans samtida hafva be*
handlat detta i det italienska dramat nästan oundgängliga mo*
tiv. Han tog därför upp den nyss relaterade anekdoten, men
ändrade alldeles om den. Falstaff är naturligtvis icke förälskad,
men han tror, att två förmögna borgarhustrur kastat sina blic*
kar på honom, och han anser då lämpligt att börja en »mat*
nyttig» kurtis. De båda fruarna, hederliga, medelålders damer,
vänner af ett godt och muntert skämt, vilja emellertid blott drifva
med den gamle syndaren — Fru Ford så mycket häldre, som
hon därjämte vill böta sin man för dennes omotiverade svart*
— 164 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
