Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Harry och Falstaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjuka. Och så fortsattes det ungefär som hos Tarlton. Falstaff
väljer den förklädde Ford till förtrogen, och denne blir hvarje
gång lurad af sin muntra fru, men icke blott han, utan också
Falstaff. Första gången lägges han i en korg med smutsiga klä*
der och vräkes i Thames, andra gången klädes han ut till en gam*
mal käring och får stryk af den äkta mannen, och den tredje
gången öfverfalles han af älfvorna i Windsorparken — ett själf*
ständigt tillägg af Midsommarnattsdrömmens skald. I samma huf*
vudhandling äro några till intrigen mycket enkla bihandlingar in*
väfda, som ganska säkert uppfunnits af Shakspere själf. Den
löjlige fransmannen Dr. Cajus — en variant af »il dottore» i
comedia dellarte — och den stollige fredsdomaren Simpels frände,
en ung herre, som är nästan idiot och föga komisk, hafva kastat
sina blickar på den vackra Anna Page, som narrar dem båda
och gifter sig, mot föräldrarnes vilja, med en ung man af samma
lynne som Petruchio, Bassanio och Poins. En annan intrig är,
att den muntre värden på the Garter narrar Dr. Cajus och den
hederlige, men hetlefrade walesiske pastorn sir Hugh till en duell,
som aldrig blir af. Och i en tredje intrig, som dock till större
delen strukits i det teaterexemplar, hvarifrån folion trycktes, häm*
nas Dr. Cajus och sir Hugh genom att låta ett par förmenta
tyskar stjäla värdens hästar — ett motiv, som lånats från en värk*
lig händelse, hvilken inträffat några år tidigare.
Ett från värkligheten lånadt drag i detta stycke är troligen ock,
att Shakspere här låter en walesare och en fransman uppträda,
af hvilka den förre bryter på sin dialekt, den senare talar en
engelsk*fransk rotvälska. I Henrik IV hade Owen Glendower
och hans dotter talat walesiska, ehuru den tryckta texten blott
har: »Talar till henne på walesiska», »Ladyn svarar på walesiska»,
och icke angifver, hvad de sagt. I det omedelbart därefter för*
fattade krönikespelet Henrik V uppträder en ny walesare, kapten
Fluellen, och den franska prinsessan, Henriks blifvande gemål,
talar ren franska. Idéen är ganska olycklig, men beror an*
tagligen på, att Shakspere vid denna tidpunkt tyckes hafva haft
åtskilliga franska bekantskaper. Förmodligen hade hans beröring
med den franska kolonien i London förmedlats af hans lands*
man och förläggare Field, som öfvertagit den franske hugue*
notten Vautrolliers tryckeri och gift sig med dennes enka, en
fransyska. Men genom Wallace’s forskningar har man fått reda
på ännu ett par andra af Shakspere’s franska umgängesvänner.
— 165 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
