Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Harry och Falstaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under sin första Londontid ända till 1596 bodde Shakspere
vid Bishopsgate i närheten af the Theatre och the Curtaine,
där han då hade sin värksamhet. Men tack vare en debetsedel
veta vi numera, att han 1596 flyttat till Southwark, där sedan
Globe bygdes och där Shakspere antagligen förblef bosatt
under återstoden af sitt London*uppehåll, med undantag för
en kortare tid, då han bodde hos en fransk perukmakare,
Christophe Mountjoy, som hade ett hus vid Silver Street i när*
heten af Cripplegate, där Shakspere’s goda vänner Hemings och
Condell bodde. Tack vare sin bekantskap med den franske
perukmakaren blef Shakspere 1612 inblandad i en process, som
kastar ett visst ljus öfver hans privatlif. Af Shakspere’s och
andras vittnesmål framgår, att Mountjoy i sin tjänst haft ett bi*
träde, fransmannen Etienne Belot, att Mountjoy gärna velat
hafva denne till måg, att Mountjoy och hans hustru bedt Shak*
spere, som vid denna tid bodde i deras hus, framlägga saken
för Belot, att Shakspere åtagit sig detta uppdrag och att gifter*
målet kommit till stånd, sedan Mountjoy lofvat uppfylla vissa
af Belot’s villkor, om hvilka processen efteråt rörde sig. Af
handlingarna framgår vidare, att Mountjoy bott i huset vid Silver
Street 1599, troligen redan 1597. Men den exakta tidpunkten,
då han och Shakspere stiftat hvarandras bekantskap, bestämmes
tyvärr icke. Shakspere vittnade nämligen, att han, »så vidt han
kunde erinra sig», känt klaganden och svaranden under »en tid
af tio år eller så omkring». Vittnesmålet afgafs i maj 1612, och
tio år skulle således gifva oss året 1602. Men då Shakspere
uttrycker sig mycket obestämdt (»så vidt han kunde erinra sig»
en »tio år eller så omkring») och då han just i slutet af 1598
och under början af 1599 ganska omotiveradt och helt plötsligt
börjar inblanda franska i sina pjeser, så blir man onekligen böjd
att förlägga detta franska umgänge till en tre år tidigare period.
Ty Shakspere visade, såsom vi också sedan skola se, en stor*
artad förmåga att tillgodogöra sig alla de kunskaper, som det
praktiska lifvet kunde gifva honom, och det ligger då nära till
hands att i Dr. Cajus’ och den franska prinsessans språk se en
reflex af Shakspere’s eget umgänge med herrarne Mountjoy och
Belot.
Hans hastigt påkomna, men sedan förlorade intresse för wa*
lesare i de samtidigt skrifna styckena Henrik IV, där walesaren
Owen Glendower och dennes dotter uppträda, Muntra Fruarna
— 166 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
