Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Harry och Falstaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På det att, när det faller henne in
Sig själf att vara, hon, den saknade,
En desto större undran måtte väcka,
Frambrytande igenom stygga dunster,
I hvilkas kvalm hon tycktes nyss förkväfd.
Men skulle detta värkligen hafva varit prinsens syfte med det
lif, han förde, så hade han varit en teatralisk hycklare af ett
ytterst osympatiskt slag, och psykologiskt låter detta effektsökeri
omöjligen förena sig med karaktären, sådan den på andra ställen
framträder. Här föreligger således med all säkerhet en »lapsus»,
till hvilken Shakspere sannolikt blifvit lockad genom någon nu
ej bevarad förebild. I slutet af 1595 uppförde värkligen ami*
ralstruppen ett nytt drama, Harry V, som förmodligen var en
bearbetning af Famous victories, och det är ju ganska rimligt,
att Shakspere tagit någon hänsyn till detta. I så fall vill man
gärna gissa, att det nyss anförda draget af Shakspere i ett obe*
vakadt ögonblick lånats från denna bearbetning. I hans egen
konception af hjälten hör det i hvarje fall ej hemma.
Snarare skulle det passa för Henrik IV, såsom Shakspere teck*
nar denna karaktär — just i dess motsats till sonens. Richard II:s
besegrare äger ett klart genomträngande förstånd, förvillas ah
drig af något fantastiskt drömmeri, betraktar hela tillvaron med
realistens nyktra blick, offrar aldrig likt den estetiske Richard II
åt frasens välljud, utan vandrar lugn, säker och oblidkelig fram
mot sitt mål. De slag, ödet riktar mot honom, träffa honom
aldrig oberedd. I stället för att utgjuta sig i en sentimental klagan
utdelar han sina order med ett orubbligt jämnmod. Hans upp*
gift i lifvet är att vara en god politiker, och han är det äfven.
Ja, man kan äfven tillmäta honom från all beräkning fria, värk*
ligt oegennyttiga känslor. Han älskar sitt folk och lider upp*
riktigt vid tanken på den dystra framtid, England under hans
sons spira enligt hans förmenande hade att emotse. Han kan
t. o. m. ett ögonblick vilja på ett envigs osäkra kort sätta sin
krona för att genom detta vågspel spara sina engelsmäns blod.
Men dock fattas det honom något. Han äger alldeles för litet
fantasi för att blifva en statsman i högre mening. Hans synvidd
är inskränkt, och för de stora vyerna har han ej blick. Intet
hos honom är omedvetet, naivt; allt är bygdt på beräkning.
Hela hans lif är ett enda mödosamt skådespel. Redan i sin
första ungdom sökte han ängsligt fånga hvarje fläkt af folkgun*
— 173 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
