Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Harry och Falstaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stens vind. Hans blygsamhet, hans moralitet, hans vänlighet,
allt var endast ett lockbete för den känslosamma hopen, och hans
framgång stärkte honom i hans öfvertygelse.
Sådan var Henrik Bolingbroke. Han var danad till seger på
den politiska vädjobanan och nådde äfven sitt mål, men dock
var han ej lycklig. Han blef snarare hvad Kreyssig genialiskt
kallat en framgångens martyr. Allt för litet idealist att äga hop»
pets balsam tryckes han ständigt af kronans bekymmer. Upp»
ror lura kring honom. Han besegrar dem väl, men nya träda
i stället. Sonens vilda lif och samvetskvalens tärande syra bleka
hans hår och jaga bort hans nätters sömn. Lifvet och dess tri»
umfer förlora sin lockelse för honom, och trött till döden kan
denne lyckans förstfödde utropa:
Så lycklig finns ej yngling ens, att ej,
Om han fick skåda, huru allt går till,
Hvad faror svunnit och hvad motgång stundar,
Han slog den boken hop, och gick att dö!
Men liksom skalden vetat att kasta förlåtelsens blommor öfver
den stackars obetänksamme Richards graf, låter han ock dennes
motståndare skiljas hädan i frid. I dödsminuten veknar kungens
hårda sinne, han får bekänna sin lefnads brott och för första
gången blicka in i ett varmt, uppoffrande ynglingahjärta, som
alltid stått honom så nära, men likväl så fjärran. Hans sista
stund bestrålas af den sonliga kärlekens sol, »och Henrik dör i
sitt Jerusalem».
Mot denne kalle, beräknande statsman har Shakspere stält en
annan karaktär: Hotspur’s härliga hjältegestalt. Hans lif är så»
som en stolt krigarmarsch, rask, utmanande, utan alla molltoner.
Hans dagar äro få, och han dör såsom en gudarnes älskling,
innan åldern röfvat från honom hans kraft och beräkningarne
lagt hämsko på hans ungdomsfriska hurtighet. Han framstår
såsom en inkarnation af den feodala ridderligheten. Aldrig har
en känsla af tvekan eller försagdhet fått insteg i hans bröst.
Tapper och oförvägen ända till öfverdåd, svärmar han för all
ridderlig ära, och öfver allt annat sätter han sitt obefläckade
krigarrykte. En oförfalskad, nästan tjufpojksaktig glädje genom»
strömmar hvarje åder hos denne »vildgås», och några veka strän»
gar finnas ej i hans väsen. Han hör hällre sin irländska tik
tjuta, än han lyssnar till sång och musik. Då han råkar den
dystre keltiske svärmaren Glendower, kan han äfven med fara
— 174 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
