Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Harry och Falstaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för upprorets misslyckande ej neka sig nöjet att gyckla med
dennes diaboliska visioner. Lika mycket som han skiljer sig
från denne fantast, lika fjärran står han den fege, betänksamme
Northumberland, som af ömklig räddhåga vill låta sin hjälte*
modige son krafsa kastanjerna ur elden, och den lumpne ränk*
makaren Worcester, hvars uppror utgått från slug egoism och
ändar i ett lågsinnadt förräderi.
Men denna tafla äger också sina skuggor. Denna glänsande
ridderliga apparition, älskvärd i all sin obetänksamhet, är likväl
framför allt en feodalitetens hjälte. Den personliga äran är ho*
nom högst, utan känsla för fosterlandet förbinder han sig med
dess arffiender och låter inbördeskrigets fasor hemsöka England.
Här står den kalle statsmannen Bolingbroke öfver honom.
Äfven om hans handlingar icke alltid visat det, slog hans hjärta
dock för England, hur behärskad af egoism han än varit, hade
han likväl aldrig fullkomligt förlorat känslan af konungens plik*
ter. Men den ridderlige Hotspur styckar kallblodigt sitt land,
och tredjedelen skänker han åt Englands bittraste fiende. Han
faller också, och faller för den man, hvilken, lika tapper som
han, aldrig offrat åt ryktet eller det yttre skenet, och som lik*
giltig för den allmänna meningens hedersbetygelser utan afsaknad
öfverlämnar segerns ära åt en annan.
Hotspur belyser prinsens karaktär från en sida, dennes yngre
broder, prins John, från en annan. Han har icke Harry’s dåliga
anseende, är tapper och duglig, men på samma gång kallhjärtad
och trolös, och Falstaff har rätt att icke tycka om honom: »ingen
människa kan få honom att skratta! Men det är inte att undra
på: han dricker inte vin, och det blir aldrig något bevändt med
sådana där gudsnådliga pojkar.» Så vidt jag kan erinra mig
hafva vi här för första gången den sedan inom den engelska
litteraturen nästan stereotypa motsättningen mellan de båda brö*
derna: den lättsinnige, obetänksamme ynglingen, som är vida
bättre än sitt rykte, och den slätkammade, aktningsvärde, ansedde
och kallhjärtade brodern. Riktigt populära blefvo dessa typer
först genom Fielding, då denne tog upp kampen mot den en*
gelska puritanismen och den engelska skenheligheten.
Redan Shakspere hade ett godt öga till puritanismen, och det
var kanske icke utan afsikt, som han döpte sin hjälte med först
ett och sedan med ett annat af puritanernas hjältenamn. Falstaff
rör sig ibland också med puritanernas salvelsefulla fraser: »Now
— 175 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
