Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De stora lustspelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit ett annat drama än det förut nämnda Much ado about
nothing, ty af de öfriga aderton styckena uppfördes intet två
gånger. Men att kung James velat hafva en dacapo*föreställ*
ning af ett så kvickt stycke som Mycket väsen för ingenting,
är icke särskildt påfallande, och vi veta, att Much ado också
kallats Benedict and Beatrice; i det exemplar, som Karl I ägde
af den andra Shakspere*folion, har han vid Much ado tillskrifvit
»Benedict and Beatrice» såsom en ny titel.
Såsom poetiskt specimen är Bandellos novell mycket klen, och
Shakspere har föga bättrat upp dess handling; Claudio är fort*
farande en ytterst osympatisk älskare. Men vid denna del af
handlingen lade Shakspere själf tydligen ringa vikt, och att han
valde ett dylikt ämne, berodde nog endast därpå, att han behöfde
det såsom ryggrad åt dramat. Benedikt och Beatrice samt de
båda stolliga rättstjänarne äro däremot hans egna nyskapelser.
Det är onekligen de, som bära upp stycket, och efter dessa par*
tier bör Shakspere’s konst bedömas. Shakspere’s skämt med
Dogberry och Verges förefaller oss ibland väl öfverdrifvet, och
deras förvrängningar af ord med fransk härstamning återkomma
här — liksom i Henrik IV och i Lika för lika, där en liknande
rättstjänare förekommer — allt för ofta för att ej värka tröttande.
Men det oaktadt äro de onekligen roande, och denna art af
clowner, som nu fått ersätta ungdomskomediernas vitsjagande
betjänter, betecknar onekligen ett framsteg i Shakspere’s behand*
ling af dylika figurer — ehuru han tyvärr både i Trettondags*
afton och i Som Ni behagar faller tillbaka i det äldre ma*
néret — och satiren mot samtidens polisväsen var troligen vida
mindre öfverdrifven, än hvad vi nu äro böjda att antaga. Man
har nämligen kvar ett bref af lord Burghley, hvilket nästan synes
skrifvet såsom en kommentar till detta parti i Much ado:
Sir. — När jag i min vagn reste hem från London, såg jag vid hvarje
stadsport ett antal af tio eller tolf personer, försedda med långa stafvar, och
ända till dess att jag kom till Enfield, trodde jag blott, att de stält sig där
för att undvika regnet, eller för att få sig någon styrkdryck på ölhusen, ty
de stodo ofta midt under krogskyltarne. Men då jag i Enfield fann ett dussin
af dem församladt i klunga, och då det ej regnade där, rann den tanken mig
i hågen, att de blifvit ditbeordrade såsom poliser för att gripa dem vi ännu
ej fått fatt i; och därpå ropade jag några af dem enskildt fram till mig, samt
frågade dem, hvarför de stodo där. En af dem svarade: »för att gripa tre
unge män.» Och då jag frågade dem, huru de skulle kunna känna igen persos
nerna, svarade en af dem med dessa ord: »Jo vars, Mylord,genom signalementet
— 199 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
