Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De stora lustspelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så mötas hon och Benedikt, och ehuru, de genast råka i gräl,
så hafva de ofantligt svårt att vara från hvarandra. Han tror, att
han försvarar det heliga ungkarlsståndet, och hon, att hon kärn*
par för kvinnans öfverlägsenhet och frihet, men likväl kunna de,
trots alla blodiga sarkasmer, icke undgå att oerhördt intres»
sera sig för hvarandra. Då kriget står som hetast, inträffar ett
omslag. De lyssna till en underlig saga: att de äro älskade,
och genast nappa de på kroken. Den första känsla, de erfara,
är en naiv öfverraskning. Beatrice står alldeles handfallen. Där*
efter känna de sig smickrade, och slutligen tränger glädjen hvarje
annan känsla i bakgrunden. Vid första glimt af kärlek tina de
genast upp, men så kom också denna kärlek så oväntad, så öf*
verraskande, från det håll, de minst väntat, och från en person,
åt hvilken de sist af alla tänkt skänka sitt hjärta. Och likväl
har Beatrice en viss rätt, då hon strålande af glädje utropar: »den
hemligheten visste jag förut», ty trots alla hennes sarkasmer har
Benedikt ständigt lekt henne i hågen.
Ett lustigt skälmstycke bragte denna böjelse till medvetande
för dem, men det var olyckan, som skulle gifva deras kärlek
dess elddop.
Redan i Kärt besvär förgäfves hade — såsom Gervinus på*
pekar — Rosaline fordrat af sin älskare, att han skulle pröfva,
om hans kärlek också kunde bestå under lifvets allvarsdagar ;
här gifver Shakspere oss detta prof. Benedikt äger förmåga att
offra, och han äger förmåga att tro. Han vet intet om Heros
skuld eller oskuld, han känner blott ett: att Beatrice är öfver*
tygad.
Benedikt. Tror ni då af själ och hjärta, att grefve Claudio har gjort
Hero orätt?
Beatrice. Ja, så sant jag har en själ och ett hjärta.
Benedikt. Nog, räkna på mig!
Och nu visar han, att han icke blott är ett kvickhufvud,
utan också en man med hjärtat på rätta stället — en man, som
var värd Beatrice’s kärlek. Han och Beatrice komma väl se*
dan att fortsätta sitt lif under skämt och glädje, men de äga
äfven rätt därtill, ty vi veta, att alla deras kvickheter, alla
deras glåpord strömma från tvänne ädla och i lifvets allvar pröf*
våde hjärtan. Glädjen är för Shakspere alltid en makt i lifvet,
och denna makt hyllar han också här. »Min mor jämrade sig,
då jag föddes — säger Beatrice — men en stjärna höll just då
— 201 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
