Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De stora lustspelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Venus gaf till Paris behagade trojanen ej hälften så mycket som
denna ädelsten behagade Rosader, ty om Fortuna hade svurit
att göra honom till härskare öfver hela världen, så skulle han
häldre hafva afstått från denna värdighet, än han velat förlora
den juvel, som skickats honom från Rosalinde. Då han icke
hade medel att besvara denna gåfva med en liknande, och enär
han likväl på annat sätt än blott genom sina blickar ville yppa
sin böjelse, gick han in i ett tält, skaffade sig penna och papper
och skref ned denna dikt» — hvarpå en sonett följer, som Ro*
sader skickar till Rosalinde.
Hos Shakspere utvecklas handlingen vidare därigenom, att
härtig Fredrik i sin misstänksamhet förvisar Rosalinde från hof*
vet. Men hans egen dotter, Celia, vill ej öfvergifva sin väninna,
och båda rymma därför hemligen till Ardennerskogen — Rosa*
lindé förklädd till ung man. Hos Lodge är förloppet vida
mindre naturligt. Torismond förvisar där visserligen också Rosa*
lindé, men då hans egen dotter tar hennes försvar, förvisas äf*
ven hon, och någon hemlig flykt kommer således ej i fråga.
Äfven för det följande har Shakspere fått en bättre motivering.
Då Orlando och de bägge prinsessorna samtidigt försvinna, miss*
tänker härtigen helt naturligt, att den förre hjälpt hans dotter
och brorsdotter på flykten, Oliver förekallas då och ålägges att
vid vite af sina gods skaffa reda på brodern. Hos Lodge lägger
Torismond af ett helt annat skäl beslag på hans egendom — af
simpel girighet — och såsom skäl förebär han, högst omotive*
rådt, Saladins skamliga beteende mot brodern. Äfven här för*
visas han. Och på så sätt samlas alla de handlande personerna,
både hos Lodge och hos Shakspere, i Ardennerskogen.
Det kan vara öfverflödigt att längre fortsätta denna jämförelse
mellan Shakspere’s drama och dess förebild; äfven i fortsättnin*
gen röjer Shakspere samma frihet som i den nu refererade delen.
Liksom i Midsommarnattsdrömmen, som är det festspel, med
hvilket As you like it närmast bör jämföras, lade Shakspere äf*
ven här mindre vikt vid handlingen och dess motivering än vid
själfva stämningen. I det förra stycket har han enligt min me*
ning lyckats bättre; det hela värkar såsom en fantastisk, poesirik
dröm. Något dylikt, men dock icke alldeles detsamma, ville
Shakspere hafva fram i Som Ni behagar — en vaken dröm om
lyckan, fjärran från kulturen med dess allvarstunga uppgifter och
sträfvanden, en halft vemodsfull lek i poesiens Ardennerskog
— 212 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
