Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om från det, hvartill han ursprungligen danats». Liksom Hamlet
kan också Brutus önska att häldre vara bonde
Än kalla sig en ädling utaf Rom
På dessa hårda villkor, hvilka tiden
Oss hotar att belasta med.
Alen han böjer sig för sin plikt och blir Cæsars mördare.
Denna nya, mot hans natur så stridande lidelse, åt hvilken han
nu lämnat insteg, börjar likväl sitt tysta undermineringsarbete,
redan innan han bestämdt anslutit sig till konspirationen.
Han vandrar liksom i en dröm, sömnen flyr honom, han äter
icke, talar icke, utan försjunker i ett hopplöst grubbel, som ej
en gång Portia kan förjaga. Efter denna svåra kamp mottager
han de sammansvurne i sitt hus, men han är icke skapad för
mörkrets smygande gärningar, och han måste för första gången
blygas öfver sig själf:
Myteri,
Blygs du att visa fram en hotfull panna
Om natten, då det onda är som friast?
0 säg, hvar finner du väl då vid dagsljus
En håla, dunkel nog att låna larf
At ditt vidunderliga anlete?
Sök ingen sådan alls! Göm det i löjen
Och vänlighet; ty om du träder fram
1 medfödd skepnad, vore ej en gång
Tartaren själf nog mörk att dölja dig,
Så att du ej blef röjd.
Han känner sig i viss mån såsom lönnmördarens like, men
går vidare fram utan att se sig om. Hans hela handlingssätt
visar likväl, huru föga han passade för den politiske partigän*
garens roll. Hans försvarstal inför romarpöbeln är korrekt, sant,
men apologiserar inför ett forum, hvars hjärnor äro alltför grofva
för att rätt förstå honom. Än mera opraktisk visar han sig mot
Antonius. Ej endast att han af humanitetsskäl och mot Cassius’
råd skonar denne Cæsars hängifne vän; han låter honom äfven
hålla liktalet öfver den aflidne. Då dennes ord satt folket i
rörelse, står Brutus handfallen och försagd, utan plan eller mål.
Han flyr. Men den oblida värklighet, han en gång utmanat,
lämnar honom ingen ro. Han nödgas skåda, huru mutorna och
utsugningssystemet florera inom hans eget parti, utan att han
förmår att hindra det; de personliga makter, hvilka hittills varit
— 232 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
