Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bäst passade för tyskarnes mindre kultiverade smak, var 1580*
och det tidigare 1590*talets; däremot är 1600*talets tämligen svagt
företrädd. Att ett så rafflande mordstycke som Kyd’s Hamlet
då redan tidigt förekommit på de resande truppernas repertoar
vid sidan af Spanska tragedien och Titus Andronicus, är ytterst
rimligt. Men lika rimligt är, att man sedermera, då Shakspere’s
stycke utkommit, tog in några passande bitar från detta i det
stycke man spelade. Ser man på namnen i den tyska »trage*
dien», hänvisa dessa snarast på Kyd. Namnen Hamlet, Horatio
och Ophelia voro nog gemensamma för alla tre dramerna, Laertes,
som väl varit gemensamt för Kyd och Shakspere, har utbytts mot
det tyska Leonhard, liksom Claudius och Geruth mot de nor*
diska Erik och Sigri. Men de af Shakspere tillagda danska
namnen saknas, och Polonius heter såsom hos Kyd och i 1603
års kvartupplaga Corambus. Viktigast är dock, att det tyska
stycket inledes af en prolog, i hvilken Natten, Alecto, Megära
och Tisiphone uppträda och som hör till det bästa i stycket.
Denna prolog, som icke finnes hos Shakspere, kan knappast härröra
från en tysk bearbetare och erinrar å den andra sidan slående
om den prolog — af Andreas ande och Hämden — som inle*
der Spanska tragedien. Hvad man än må tänka om styckets
förhållande till Kyd och Shakspere i öfrigt, kan man knappast
tveka, att prologen till Der bestrafte Brudermord återgår till
Kyd’s Hamlet.
Alla de olika källor, vi hafva, peka således i samma rikt*
ning. Kyd — hvilkens kunskap i franska vitsordas af hans öf*
versättning af Garniers Cornélie — hade först upptäckt Belle*
forests novell, och denna hade han omarbetat till en tragedi
efter mönstret af Senecas Agamemnon, ehuru han förlagt hand*
lingen från en för honom exotisk vikingatid till en allmänt fat*
tad renässansmiljö och i följd däraf gifvit de handlande itali*
enska namn. Stycket hade börjat med en prolog af Natten,
Alecto, Megära och Tisiphone, som angifvit tonen till det föl*
jande dystra skådespelet. Dettas förhistoria var, att den yngre
brodern, Claudius, förfört den äldres maka, därefter hemligen
mördat honom genom att drypa gift i hans öra och till sist för*
malt sig med enkan. Men därigenom att den mördades ande
uppenbarade sig för sonen, hade denne fått brottet klart för sig,
och för att ej drabbas af samma öde som fadern eller för att ut*
forska farbrodern, hade han stält sig såsom dåre. Ett försök,
— 260 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
