Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härtigen: Hade ni då värkligen gjort det?
Lucio: Visst fan hade jag det. Men jag fick lof att svära mig fri, annars
hade jag fått gifta mig med det aset.
Men Lucio är den enda ljuspunkten i dramat, och Measure
for Measure visar, att Shakspere nu förlorat förmågan att skrifva
komedi. Han ville återvända till 1590*talets diktning, men det
gick icke för honom. Lustspels=stämningen var borta, och i
stället slår det från detta stycke emot oss en kvaf atmosfär af
fängelse och jungfruhus. Shakspere måtte själf hafva känt, att
den komiska ådran sinat ut för honom, och under en lång följd
af år skref han sedan blott tragedier.
Det problem, som han här tog upp, var i själfva värket det*
samma, som han förut behandlat i Köpmannen i Venedig: lagen
gent emot nåden. Men konflikten är här skarpare än i det äldre
stycket. Alla sympatierna lågo där på Antonios sida, och Shylocks
kraf på rätt var i själfva värket ett kraf på att få draga fördel af en
det sedliga medvetandet sårande lag. Här däremot är lagbudet i
och för sig icke oriktigt; det enda, vi kunna uppröras öfver, är
dess allt för stora stränghet. Men icke dess mindre tar Shak*
spere parti mot lagen. I denna ovilja mot abstrakt lag ligger
onekligen ett rent engelskt drag, en fordran på »billighet», som
är det utmärkande för engelsk rättsskipning till skillnad från den
mera formalistiska svenska och tyska. Men Shakspere går här
ännu längre. Såsom skådespelare och hemmastadd i de illakända
förstäderna hade han utan tvifvel god kännedom om det lif, som
skildras i Lika för lika, och han hade också kunnat iakttaga den
moraliska effekten af de sedlighetsförordningar, som de puritanska
myndigheterna då och då utfärdade. Kritiken låter han utöfvas
af Mistress Overdone och hennes kypare. Frun får höra, att
alla »lägenheterna» i förstäderna skola rifvas, och frågar förskräckt,
hur det skall gå med dem i själfva staden. Men den världsvise
kyparen svarar: »De ska stå kvar och fröa af sig. De hade
också strukit med, om icke en välvis borgare hade lagt sig ut
för dem», och han tröstar henne med, att om hon också skulle
nödgas flytta lägenheten, behöfde hon inte ändra rörelsen. Tro*
ligtvis uttalar Lucio Shakspere’s egen mening, då han förklarar,
att litet mera mildhet mot liderligheten inte kunde skada: »det
är omöjligt att helt och hållet utrota den, så framt man ej af*
skaffar äta och dricka.»
Men å den andra sidan har Shakspere här knappast varit fullt
— 288 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
