Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättfärdig — lika litet som i Köpmannen i Venedig. Lagen
hade där representerats af Shylock; här är Angelo dess målsman,
och det är icke fullt »fair play» att göra denne till en hycklare,
som själf begår gröfre brott än dem, han beifrar. Men måhända
låg ett personligt ungdomsminne bakom detta sätt att taga saken.
Shakspere hade antagligen i sin ungdom ej varit något dygde*
mönster, och hans äfventyr med Änne Hathaway hade nog
kvarlämnat någon tagg i hans sinne. Kanske var det denna
episod i förening med lifvets erfarenhet, som gjort honom mera
öfverseende mot ungdomens erotiska snedsprång och mindre
välvillig mot sedlighetens väktare. Någon rigorist var han i
hvarje fall icke. Anledningen att han öfver hufvud beslöt sig
för att bearbeta Whetstone’s gamla exempelmoralitet, var nog också
till en del möjligheten att häri inlägga en polemik mot den of*
ficiella sedligheten och mot försöken att genom straff skapa ett
mera moraliskt samhälle. Ett annat drag, som också bör hafva
tilltalat honom, var att han i dramat fann en hjälte, som under
handlingens lopp utvecklade sig till en nästan motsatt karaktär.
Problemet hade redan förut sysselsatt honom — i Benedikt, i
Brutus, i Hamlet — men han hade icke lyckats lösa det, kunde
det ej häller nu. I de sorgespel, han efter denna tid skref, tog
han emellertid upp det med större allvar och med mera psyko*
logiskt djup, och det kanske främsta intresset hos de karaktärer,
han nu skapar, ligger i deras utveckling. Ty i detta fall bilda
Shakspere’s stora tragedier epok i dramats historia. Den an*
tika tragediens hjältar skulle ständigt bibehålla samma »patos»,
och detta fick icke under dramats lopp ändras. Shakspere är
den förste, som bryter med denna regel, och i en följd af skåde*
spel skapar han nu hjältar, hvilkas betydelse till en stor del lig*
ger just i deras psykiska växtkraft- Den första af dessa var
Othello.
Själfva handlingen i det drama, som han nu skref, ungefär
samtidigt med Measure for Measure, fann han, som sagdt, i en
af Giraldi Cinthios noveller. Men då man läser denna råa, för
de handlandes psykologi alldeles ointresserade berättelse, nästan
häpnar man öfver Shakspere’s förmåga att omdana det motbju*
dande stoffet. Ett referat af innehållet har därför ett icke ringa
intresse, ty man finner däraf, både huru noga Shakspere följer
sin förebild och huru han likväl kan förvandla denna.
I Venedig lefde en tapper mor, som åtnjöt stort anseende för
19. Schück, Shakspere och hans tid, II.
289 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
