Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de militäriska tjänster han gjort republiken. En dygdesam dam
af en underbar skönhet vid namn Disdemona förälskade sig i
honom på grund af hans tapperhet, icke af kvinnlig begärelse,
och trots motstånd från hennes föräldrar, som önskade, att hon
skulle ingå ett annat äktenskap, gifte de sig med hvarandra och
lefde en tid samman i stor lycka. Efter någon tid skicka*
des morén till Cypern att där taga befälet öfver de venetianska
trupperna, och med honom följde ock Disdemona.
I den trupp, som reste med morén, fanns ock en fänrik, som
hade många tilldragande egenskaper, men i värkligheten var en
ytterst depraverad man, och vidare en kapten, som var morén
mycket kär och därför äfven skattades af Disdemona. Nu blef
emellertid fänriken kär i Disdemona, men då han fann, att hans
planer ej kröntes af någon framgång, inbillade han sig, att detta
berodde därpå, att hon förälskat sig i kaptenen. Han beslöt
då att störta denne, och samtidigt förbyttes hans kärlek till Disde*
moria i ett ursinnigt hat. Tillfälle att hämnas fick han snart.
Kaptenen hade blifvit inblandad i ett slagsmål och i följd däraf
degraderats. Men då Disdemona lade sig ut för honom, an*
tydde fänriken för morén, att detta hade sina särskilda orsaker,
och då morén starkare ansatte honom, låtsades han nödtvunget
bekänna, att Disdemona älskade kaptenen och att hon fattat
motvilja mot mannens svarta hudfärg. Morén råkade i raseri,
ville tukta honom för hans bakdanteri och fordrade bevis. Men
fänriken svarade, att han befarat denna lön för den trohet, han
visat morén, och försäkrade, att han hört kaptenen själf skryta
öfver sin framgång. För att emellertid skaffa ett bevis, stal han
en dag, medan Disdemona lekte med sin lilla dotter, ett barn
på tre år, från henne en näsduk, som morén en gång skänkt
Disdemona och på hvilken båda satte ett högt värde. Denna
näsduk smugglade han sedan in i kaptenens rum, men denne,
som kände igen näsduken, begaf sig genast till Disdemonas bo*
stad för att lämna igen den. Olyckan vållade dock, att morén var
hemma, och då han såg kaptenen, råkade han i raseri och fann
nu sina misstankar grundade. För att stärka dessa bad fänri*
ken då, att morén skulle åse ett möte mellan honom och kap*
tenen. De talade därvid om likgiltiga ting, men kaptenen skrat*
tade och var munter, och detta utlade fänriken så för morén, att
han skrutit öfver sina äfventyr med Disdemona. Dessutom förde
fänriken morén förbi kaptenens hus, där den senares hustru satt
— 290 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
