- Project Runeberg -  Shakspere och hans tid / Senare delen /
291

(1916) [MARC] [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vid ett öppet fönster och kopierade den olycksbringande näs*
duken. Morén blef nu fullt öfvertygad om sin makas otrohet
och öfvertalade fänriken att döda den brottsliga och hennes
älskare. I mörkret öfverföll denne kaptenen och högg af hans
ben, men vände sedan tillbaka och låtsade då stort medlidande
med den sårade, som i mörkret ej igenkänt sin fiende. Följande
morgon mördades Disdemona af fänriken och morén på så sätt
att de med sandsäckar slogo henne till döds, på det att intet
yttre våld skulle märkas på kroppen; därpå nedstörtade de en del
af taket öfver henne och föregåfvo, att hon af detta blifvit ihjäl*
slagen. Men — fortsätter berättelsen — »Gud, som är en rätt*
färdig rannsakare af människornas hjärtan, tillät icke, att ett så
stort brott skulle blifva utan det straff, det förtjänade. När
morén, som älskat Disdemona mer än sina egna ögon, fann, att
han förlorat henne, greps han af en så häftig sorg, att han nästan
miste sina sinnen och gick omkring i huset, liksom letande efter
henne i hvarje rum. När han sedan betänkte, att fänriken varit
anledningen till, att han gått miste om all glädje i lifvet, blef
denne usling honom vedervärdig.» Men emedan han af fruktan för
Venedigs lagar ej vågade döda honom, degraderade han honom
i stället. Fänriken beslöt då att hämnas, sökte upp kaptenen,
som ännu lefde, och fick denne att anklaga morén dels för mord*
försöket, dels för mordet på Disdemona. Morén fördes då till
Venedig och torterades, men bekände intet, och blef i följd häraf
frikänd, men landsförvisades och dödades sedermera af Disde*
monas fränder. Äfven fänriken omkom ömkligen, ty då han fort*
satte sitt skändliga lif, blef han kastad i fängelse, där han afled
i följd af den tortyr, han måst genomgå »så fullbordades den
gudomliga hämden mot dem, som mördat den oskyldiga Disde*
mona. Men fänrikens hustru, som kände till allt detta, har efter
hans död berättat hela denna historia.»

Som man märker följer Shakspere nästan i alla detaljer Cinthios
berättelse, och han tillåter sig endast två betydande afvikel*
ser. Först med afseende på tiden. Undantager man resan till
Cypern, kräfver det hela i Shakspere’s sorgespel blott några få
dagar, under det att morén och Disdemona i novellen äro gifta
flera år och hafva en tre år gammal dotter. Men denna förändring
fordras af hjältens hela karaktär, för att få fram lidelsen, den fart,
med hvilken blodet pulserar i afrikanens ådror. Lyckans och
sorgens öfvermätt blir också starkare genom denna koncentration.

— 291 -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakstid/2/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free