Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teatern. Denna scen angifver också den mystiska klangfärgen
för hela dramat.
Men om Shakspere’s skuld till Macbeth*biografien hufvudsak*
ligen inskränkte sig till denna scen, så lånade han däremot en
annan ur Holinshed’s kort förut meddelade biografi af konung
Duff. Denne hade låtit afrätta några fränder till en höfding
Donwald, hvilken beslöt att hämnas, och däri uppmuntrades han
af sin maka, hvars råd han följde. Vid den fest, som Donwald
och hans hustru gåfvo för Duff, drucko de hans kammartjänare
druckna, och därpå trängde Donwald in i konungens sofkam*
mare och skar halsen af honom, hvarefter liket hemligen undan*
skaffades. På morgonen låtsades Donwald bli mycket öfver*
raskad, då han och vakten upptäckte mordet; han dräpte ge*
nast de druckna kammartjänarna såsom de förmodade mördarne,
genomsökte hela slottet för att finna Duff’s lik och visade ett
sådant intresse, att misstankarna snart riktade sig mot honom.
Denna episod återger således i grofva drag Shakspere’s skil*
dring af Duncans mord, och af viss vikt är Holinshed’s anmärk*
ning, att Donwald, förr än han begick mordet, »i sitt hjärta
högeligen afskydde denna gärning, ehuru han följde sin hustrus
eggelser». Ty häri ligger en svag antydan om förhållandet mel*
lan Macbeth och hans maka. Det väsentliga i själfva mordsce*
nen — det fasansfulla, spöklika — har den torre Holinshed dock
ej kunnat gifva, utan detta härrör från Shakspere’s egen fantasi.
Denna sattes med all sannolikhet i rörelse af den fantastiska
skildring, som Holinshed gifvit af de tre :>weird sisters», och det
är denna scen som sedan behärskar hela dramat, anger tonen
för det följande, den stämning, hvilken såsom ett åskmoln hvilar
öfver detta underbara sorgespel. Få skalder, kanske ingen, har
haft denna förmåga att gifva en dylik mot innehållet svarande
stämning. Vi ha redan iakttagit detta i Romeo och Juliet, i Köp*
mannen i Venedig, Julius Cæsar och Hamlet. Men det star*
kaste intrycket få vi dock af Macbeth. Möjligen har han här
användt en liknande källa som vid Hamlet. Där hade han med
all sannolikhet fått den danska lokaltonen genom att utfråga sin
vän Pope. Nu hade han fått en ny kamrat, Lawrence Fletcher,
som några år förut vistats en längre tid i Skottland — London
var ju för öfrigt på James’ tid fullt af skottar — och förmodli*
gen hade de, när dramat planlades, kommit att tala om Skott*
land och dess egendomliga natur. I hvarje fall ligger det en
— 302 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
