Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egendomlig skotsk stämning öfver detta drama — öde, vilda
hedar, storm och dimmor, mörka, ogästvänliga slott, spöklika
väsen, som stryka fram genom den disiga, regnfylda luften, samt
den atmosfär af blod och mord, som vi så godt känna från
Skottlands medeltidshistoria.
Intet af Shakspere’s sorgespel är så på hvarje punkt fyldt af
handling som Macbeth, och han har därför icke gifvit sig tid
att analysera hjältens karaktär före det ögonblick, då denne ut*
sättes för den nya lidelse, som skall förgifta hela karaktären.
Men af spridda yttranden kunna vi dock skapa oss en bild af
den Macbeth, som tillhör dramats förhistoria. Denne äger den
medeltida vasallens dygder, är en tapper och kraftig höfding,
trofast mot sin länsherre, visserligen äregirig, men blott så långt
detta är möjligt utan att kränka de feodala plikterna. Trots
sitt krigarlynne saknar han ej en viss vekhet, han älskar sin mera
kraftfulla maka, och för ett värkligt brott ryggar han tillbaka
aldra minst skulle han kunna kränka gästfrihetens lag. Någon
logiker såsom lady Macbeth är han icke, utan en fantasimänniska
med en ytterst irritabel inbillningskraft, och det är denna sida i
hans väsen, som gör honom mottaglig för frestelsen, drifver ho*
nom till brott och till sist skapar det namnlösa lidande, som
andligen förintar honom, innan han faller för Macduffs svärd.
Utan några förberedelser börjar dramat med att Macbeth och
Banquo på sin väg öfver den öde heden upptäcka de tre »systrarna»,
som sia deras kommande öde, och Macbeth’s fantasi sättes genast
i rörelse. Han vet dock ej rätt, hvad han skall tro, vet icke, om
de väsen, han sett äro värkliga eller blott en skapelse af hans
inbillning. Så komma Ross och Angus och berätta, att ko*
nungen upphöjt Macbeth till than af Cawdor, och detta slår
honom såsom en blixt. Den första förutsägelsen hade gått i full*
bördan — och den nästa? En frestelse, som kommer hjärtat att
stanna, griper honom:
Värklig skräck
Mot fantasiens fasor är ett intet.
En bild, ett mord, som än blott sker i tanken,
Upprör mitt väsen så, att all min lifskraft
Kväfs af en aning.
Men för en handling ryggar han tillbaka: vill ödet göra ho*
nom till konung, må också ödet kröna honom. Strax där*
— 303 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
