Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
scenen snarast till att öka det spöklika i situationen, ty mot den
bakgrund, som Shakspere gifvit, värkar detta skämt fullkomligt
lugubert.
De bultande hafva varit thanerna Macduff och Lennox, och
så småningom kommer hela slottet i rörelse, mordet upptäckes,
stormklockan går och Macbeth dräper de båda förmodade mör*
darna. Duncans båda söner fly, den äldste till England, den andre
till Irland, de få skulden för mordet, och Macbeth blir konung.
Redan vid andra aktens slut hafva vi således nått fram till
dramats kulmen. Men hufvudvikten i dramat lades af Shakspere
på att visa brottets nedbrytande värkan på Macbeth, och åt denna
uppgift egnar han de tre sista akterna, som äro skrifna med
samma fart som de båda första.
Macbeth är konung, han har nått sitt mål, häxornas spådom
har gått i uppfyllelse, men hans fantasi skapar nya faror. Själf
har han ingen son,1 i handen har han fått en förtorkad spira,
som skall ryckas från honom af en främling — af Banquo, hvars
ätt var spådd att härska i Skottland. Men i så fall är det ju
blott för Banquos barn, som han mördat den fromme Duncan,
befläckat sin själ och för alltid sagt farväl åt samvetsfriden. Så
skickar han ut mördare att dräpa Banquo och dennes son.
Samvetskvalen pina äfven lady Macbeth. Hennes fantasi är
ej nog liflig att, såsom Macbeths, skapa nya faror, men äfven
hon har funnit, att »ej något vunnet är» och att långt bättre än
att vanka kring utan frid och ro är att »bo hos dem vi mördat».
Macbeth ligger på »själens sträckbänk», ur stånd att sofva för
de skräckfylda drömmar, som förfölja honom, och äfven han
önskar att få sofva hos de döde. Men nästan viljelöst drifves
han framåt på brottets väg, och nu har han beslutat att mörda
1 Detta framhålles ock i en annan replik, då Macduff, hvars son Macbeth
dräpt, utropar: Han har inga barn! Mot detta synes strida, att lady Macbeth
på ett ställe säger: »Jag ammat har och vet, hur ljuft det är att älska barnet,
som vid bröstet ligger.» Motsägelsen kan ju visserligen lösas genom antas
gandet, att barnen aflidit eller att Macbeth blott haft döttrar. Men sakers
ligen berodde den på, att Shakspere själf ej alls tänkte på dylika saker, som
sedan satt så många myror i hufvudet på hans kommentatorer. I det ena
fallet passade det för situationen att låta lady Macbeth tala om modersglädjen,
i det andra att tala om en sonlös man, och då Shakspere nedskref det ena
yttrandet, hade han glömt bort det andra. På samma sätt är Hamlet i döds
gräfvarscenen en trettio års man, vid dramats början snarast en tjugo års
yngling.
- 306 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
