Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Banquo och dennes son. Men det är karakteristiskt för hans,
trots allt, dock mera veka temperament, att han icke vill inviga
hustrun i dessa planer: »var häldre utan skuld och utan vetskap,
tills öfver hvad som skett du fröjdar dig.»
Så faller Banquo för Macbeths utsände mördare, men sonen
lyckas undfly. Macbeth mottager underrättelsen under en fest,
som han gifver, och nu följer åter en stark scen. Macbeth har
just med några hycklande ord beklagat, att han saknade sin vän
Banquo, då dennes vålnad träder in i festsalen och sätter sig
på Macbeths plats. Lennox ber konungen slå sig ned.
Macbeth: Bordet är fullt!
Lennox: Här är en ledig plats.
Macbeth: Hvar?
Lennox: Här, min prins.
Hvad upprör så ers höghet?
Macbeth: Hvem af er
Har gjort mig detta?
Lennox: Hvad, ers majestät?
Macbeth: Du kan ej säga, att jag gjort det!
Skaka ej dina blodiga lockar mot mig så!
De sista orden talas till vålnaden, som Macbeth nu varsnat,
men som endast är en hallucination af honom själf. Dylika
villosyner hade han haft redan förut. Under mordnatten hade
han sett en dolk framför sig, och nu börjar han yra. Han
hämtar sig väl, men ögonblicket därefter skådar han åter den
mördades gengångare, och tapper som han är, bjuder han ut
spöket till envig — blott i en annan gestalt, ej denna, ty nu
skälfva alla hans nerver och hans kraft är förlamad.
Då han åter kommit till sig själf, förebär han sjukdom, af*
skedar sällskapet, och han och lady Macbeth blifva ensamma. I
några ord röjer han nu den namnlösa ångest, som fyller honom.
På ingen litar han, i hvarje tjänare ser han en spion — men
»långt har jag gått i blod; det gör mig lika, om nu jag vadar
framåt eller vänder». För att döfva sin ångest beslutar han att
ånyo utspörja »the weird sisters». På heden träffar han dem,
och åter följer en besvärjelsescen. Först varnas han för Macduff,
sedan får han veta, att ingen af kvinna född kan skada honom,
och till sist att han ej kan öfvervinnas, förr än Birnam’s skog
framrycker mot Dunsinan’s slott. Men så får han skåda ännu
en syn: hela den långa raden af Banquos ättlingar, som efter
— 307 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
