Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En svulst, en böld, en svällande karbunkel
I mitt förskämda blod. —
Nej, inga bannor!
Låt straffet komma när det vill, jag tiger;
Jag ber ej tordönsbäraren slå till;
Jag skvallrar ej på dig hos domarn Zeus.
Omvänd dig, bättra dig vid läglig tid; —
Jag kan ha tålamod, jag vill bli kvar
Hos Regan, jag, med mina hundra man.
Men då Regan vill draga in alla hans tjänare och göra honom
till ett nådehjon, är lidandets mått rågadt; han känner, hur han
börjar blifva galen och störtar ut. Storm och oväder bryta lös,
men Regan stänger slottsporten, och nästa gång vi finna Lear, är det
ute på heden. Med riktig takt förbereder Shakspere oss på denna
scen. Kent och en riddare samtala med hvarandra, och af dem
få vii den första skildringen:
Han kämpar med en vredgad luft och beder
Än stormen blåsa jorden ned i hafvet,
Än hafvet svälla upp och dränka jorden,
På det att allt må ändras eller dö.
Han sliter af sitt silfverhvita hår,
Som den förblindade och ilskna stormen
Med raseri tar fatt och gör till intet.
Han bjuder, fastän mänska blott, sitt trots
Mot regn och vind, som tumla om i rymden.
En natt, då valpsutsugen tom björninna
Till idet kryper, och då lejonet
Och svultna vargen icke väta pälsen —
Då löper han omkring med blottadt hufvud
Och bjuder hvad som hälst anamma allt.
Först i den nästa scénen uppträder Lear själf, och nu ljuder
denna sorgens symfoni i ord, som kanske äro de mäktigaste,
som människohand nedskrifvit, ord, som klinga såsom de då*
nande fraserna i Æschylus’ sorgespel:
Blås, vind! Spräng dina kinder! Rasa! Blås!
Störtskurar och orkaner, spruten regn,
Till dess klockstaplar och tornspiror drunkna!
Tanksnabba svafvelbloss, ni förebud
Åt tordönsviggarna, som ekar splittra,
Sved af grå håren! Du världsskakaråska,
— 318 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
