Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Slå klotets buktning jämn och slät; spräck sönder
Naturens former! Spill med ens all säd,
Hvaraf den otacksamma mänskan alstras!
Lears ende följeslagare är hans trogne narr — den utan all jäm*
förelse främste af Shakspere’s narrar, hvilken i hela dramat uppträs
der såsom Lears samvete, och till dem sällar sig sedan den trogne
Kent, hvilken undan det rasande ovädret för sin stackars, öfver*
gifne herre till en koja på den öde heden.
Hitintills är dramat ett bland världslitteraturens största mäster*
värk, och någon jämförelse med förebilden är helt enkelt orim*
lig. Hvad som där är beskedlig katekesmoral, blir här stor och
upphöjd poesi. Men midt i den tredje akten sker den stora
vändningen. Den s. k. Gloucester*episoden, som hittills trädt
tillbaka för Lears egen historia, blir nu fastare kombinerad med
denna och träder mer och mer i förgrunden, och därmed sjunker
Lear enligt min mening ned till Spanska tragediens nivå, ehuru
äfven de sista akterna innehålla några af dramats mest gripande
och poesifylda scener.
Gloucester*episoden, som lånats från Arcadia, börjar redan i
den första akten. Grefven af Gloucester, en hederlig och väl*
villig man, har två söner, bastarden Edmund och Edgar, den
senare en förträfflig yngling, den förre en »bof», som liksom
Richard III gör sin entré med en monolog, i hvilken han fram*
lägger sin skurkaktighet på det öppenhjärtiga sätt, som i tyrann*
dramerna var vanligt. Nu har han beslutat att störta sin bro*
der och begagnar därvid ett knep, som förutsätter en mer än
loflig godtrogenhet och brist på människokännedom hos fadern.
Då denne kommer in, låtsas Edmund gömma ett bref, men fram*
tager det på faderns befallning, och det visar sig då innehålla
en uppmaning från Edgar till Edmund att vara med om att mörda
fadern; detta bref skulle hafva kastats in i Edmunds kammare.
Egendomligt nog faller Gloucester genast i den klumpigt utlagda
fällan, och Edmund lofvar, för att aflägsna faderns alla tvifvel,
att denne skall få lyssna till ett samtal mellan bröderna, genom
hvilket saken skall blifva uppenbar. Men af detta redan i Othello
använda motiv begagnar sig Shakspere icke, utan tar i stället ett
annat. Edmund inbillar den likaledes godtrogne Edgar, att fa*
dern blifvit oerhördt förbittrad på honom och att han icke kan
vara säker för sitt lif. Han förmår värkligen Gloucester att ut*
— 319 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
