Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta vakt för att gripa Edgar, träffar denne och ber honom fly,
efter att hafva inlåtit sig i en skenfäktning. När så Gloucester
kommer, inbillar Edmund honom, att Edgar velat tvinga honom
att deltaga i mordet på fadern, och när detta ej lyckats, hade
han öfverfallit sin hederlige broder. Den mer än orimligt lätt*
narrade Gloucester tror på allt detta och låter bevaka alla engelska
hamnar för att gripa brottslingen. För att rädda sig förkläder
Edgar sig då till dåre och tager sin tillflykt till heden, dit äfven
Lear i sitt vanvett flytt, och det är han, som bor i den koja, dit
Kent och narren fört den olycklige konungen. Och nu börjar
den chargerade, onaturliga Gloucester*episoden att äfven förstöra
det hittills så öfverlägset behandlade Lear*motivet. Vi få en scen
mellan den värklige dåren Lear, narren, den förklädde Kent och
den fingerade vanvettingen Edgar, som för de andra stackars
olycklige, hvilka han ju ej behöfde frukta, spelar dåre och nästan
spelar hufvudrolen. Men denna scen, pinsam genom sin ona*
tur, är icke längre konst, utan teater, ett ocker på vanvettets
ohygglighet.
Gloucester*episoden utvecklas sedan i skräck* och tyranndra*
mernas stil. Den hederlige Gloucester, som känt sig upprörd
öfver den behandling, som Lear fått röna, besöker denne på he*
den och låter föra honom till en bondkoja, samt därifrån till
Dover; vidare sätter han sig i förbindelse med konungen i
Frankrike och får i ett bref underrättelse om, att denne med en
här skall landstiga i England. Men han är nog oförsiktig att
visa brefvet för Edmund, som nu kommit i hög nåd hos Regan,
och han förråder genast sin fader, som gripes och får bägge
ögonen utrifna, hvarefter Edmund upphöjes till grefve af Glou*
cester.
På heden träffar den blinde Gloucester sin son Edgar, och
denne spelar fortfarande dåre inför sin olycklige fader, som talar
om, att han djupt ångrar sin orättvisa mot sonen. Edgar säger
själf: »Jag står icke längre ut med att förställa mig!» Men ehuru
detta spelade vanvett är fullkomligt meningslöst, fortsätter han
icke dess mindre sina apkonster, och först då de på den tröst*
lösa vandringen kommit till Dover, börjar han tala som en män*
niska, men endast för att tillåta sig en annan, i hvarje fall högst
besynnerlig handling af sonlig pietet. Gloucester har begärt att
blifva ledd upp på en hög klippa för att från denna störta sig
ned. Edgar säger, att han fört honom dit, och Gloucester skall
— 320 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
