Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På slika offer, min Cordelia,
Strö själfva gudarna sin rökelse.
Har jag dig i min famn? Den, som oss skiljer,
Skall röka oss med himlabränder ut
Som räfven ur dess kula.
Edmund har emellertid gifvit order om, att de skola mördas,
och innan härtigen af Albany hunnit gifva kontraorder, har
Cordelia fallit. Nu kommer Lear in med den döda i sina ar*
mar, och denna scen hör till det mest gripande i detta under*
bara drama, där ädel konst och vulgär teatereffekt äro blandade
om hvarandra som aldrig annars i Shakspere’s arbeten.
Vid hofvets julfester 1607—1608 uppfördes antagligen Shak*
spere’s nästa drama, Antonius och Cleopatra. Det inregistrera*
des hos boktryckargillet i maj 1608 och måste således vara nå*
got äldre, men af versen, särskildt af light och weak endings
att döma hör det till Shakspere’s senare, och då Shakspere, se*
dan truppen blifvit kunglig, synes hafva haft för vana att till
julen komma med ett nytt skådespel, är det väl antagligt, att
Antonius och Cleopatra tillkommit för julspelen 1607—1608.
Ämnet var ett bland de under renässansen mest populära. Den
antikiserande franska dramatiken hade inledts af Jodelle’s Cléo*
påtre, och kort efteråt hade Garnier skrifvit ett dylikt drama,
som 1590 öfverflyttats till engelska af Sidney’s syster, grefvinnan
af Pembroke. Året innan detta drama trycktes (1595), hade
Daniel i en annan antikiserande tragedi behandlat samma ämne,
och en tredje engelsk Cleopatra*tragedi hade skrifvits af Sidney’s
vän lord Brooke. Men intet af dessa skådespel har begagnats
af Shakspere, hvars enda källa tyckes hafva varit North’s öfver*
sättning af Plutarchos. Denna följer han med den yttersta nog*
grannhet, så att knappast ett drag finnes i dramat, som icke åter*
går till den grekiske biografen. Men dessa drag sammansmäl*
tas här till karaktärsbilder af en underbar rikedom, och de spridda
notiserna hos Plutarchos få ett lif och en betydelse, som man
omöjligen kan ana, då man genomläser den för öfrigt väl skrifna
biografien.
Det, som förmodligen slog Shakspere, då han studerade Plu*
tarchos, var början af dennes karaktäristik af Antonius. Han
jämför honom där med Herakles och påpekar, att Antonius själf
ansåg sig stamma från den frejdade heroen. Redan i sitt yttre
erinrade han om honom, såsom han afbildas i målning eller me*
— 322 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
