Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och vid denna för honom själf blott förnimbara musik slumrar
han in. Scenen erinrar slående om Shakspere, som vid högpate*
tiska ställen gärna tager sin tillflykt till musiken och äfven an*
vänder den så att säga i kurativt*psykiatriskt syfte. Särskildt
minnes man den härliga scen i Lear, där den sinnessjuke gamle
genom lyssnandet till en stilla musik börjar återfå hälsa och själs*
lugn, och fantasien om sfärernas underbara musik möter oss t. ex.
i månskensscenen i Köpmannen i Venedig.
Men Wilkins’ novell, som med all sannolikhet återgifver dra*
mat fore Shakspere’s bearbetning, visar, att denna knappast gått
på djupet. Så dåligt Wilkins’ stycke än förefaller oss, insågo
nog Globe*truppens vane skådespelare, att det skulle draga folk,
ty publiken fordrade framför allt att få ett på händelser rikt drama,
och ett dylikt stycke var Pericles — enligt vår smak t. o. m.
alltför mycket. Redan i en 1609 utgifven dikt talas om, att hög
och låg strömmade till teatern, då Pericles gafs, och i ett 1614
uppfördt drama tillönskar författaren detta samma stormande
framgång, som kommit Pericles till del. Men om stycket än —
såsom utgången visade — kunde beräknas tilltala den stora pu*
bliken, led det dock af så påfallande estetiska brister, att trup*
pen troligen med hänsyn till den mera litterära publiken ansåg
lämpligt att aflägsna de värsta och gaf då Shakspere i uppdrag
att värkställa en öfverarbetning. Att ändra planen utan att skrifva
ett alldeles nytt stycke var emellertid ej möjligt, och de två för*
sta akterna fingo därför stå kvar. Marinapartiet var däremot ett
afslutadt helt, och det var till detta Shakspere vände sig. De
drastiska lupanar*scenerna voro visserligen motbjudande, men
Shakspere hade i Lika för lika visat, att han icke väjde tillbaka
för ett dylikt ämne, och han behöll därför detta motiv såsom en
kontrast till den skära jungfrulighet, han ville skildra. Att döma
af Wilkins’ novell har han dock modererat det värsta, och sär*
skildt har han ändrat Lysimachus’ karaktär. I novellen upp*
träder denne som en gammal och van kund på otuktsnästet och
behandlar Marina såsom en af de vanliga nymferna. Att Pe*
ricles sedan gifver sitt barn åt en dylik man, förefaller ganska
frånstötande. Men i dramat uppträder han, såsom Deighton an*
märker, snarast såsom härtigen i Lika för lika, hvilken vill ta
reda på de sedliga förhållandena i den stad, han styr, och hans
karaktär blir därför en annan.
Shakspere’s öfverarbetning sträckte sig således alls icke till
— 335 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>