Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tragediernas tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkt att gifva det någon plats bland Shakspere’s samlade dra*
mer. Som vi minnas, hade man ursprungligen tänkt att placera
Troilus and Cressida mellan Romeo and Juliet och Julius Cæsar,
men icke kunnat komma öfverens med förläggarne och därför tills
vidare afstått från stycket. Medan underhandlingarna pågingo,
hade man emellertid satt upp dramat — dock utan att trycka det
— samt äfven tryckt alla de pjeser, som skulle följa efteråt, åt*
minstone Julius Cæsar, men troligtvis också de andra. Ty då
tomrummet (28 sidor) skulle fyllas, fogade man icke in någon
af de följande tragedierna: Macbeth (20 sidor), Hamlet (30 sidor),
Lear (26), Othello (28), Antonius och Cleopatra (28) eller Cym*
beline (30), ehuru sidantalet för dessa passar alldeles eller (med
undantag af Macbeth) i det aldra närmaste in i luckan, utan i stället
Timon, som blott upptog 21 sidor, så att sidonumren nu hoppa från
98 till 109.1 Anledningen härtill kan knappast hafva varit nå*
gon annan, än att de nämnda styckena redan voro tryckta och
således icke kunde placeras i tomrummet. Men häraf följer åter,
att man, då folion planlades, sannolikt icke ämnat medtaga Ti*
mon, som till sist kom att följa med, då upplagan för öfrigt var
färdigtryckt, endast för att fylla ett från början ej beräknadt tom*
rum. Naturligtvis är denna slutsats icke alldeles bindande, men
den har en stor sannolikhet för sig.
Därtill komma andra skäl. Källan till detta stycke är Lukia*
nos’ bekanta dialog Timon Människohataren, men denna fanns
då icke öfversatt från grekiska till engelska eller franska. Väl
var människohataren, om än ej slösaren Timons historia i dess
grunddrag bekant för den engelska publiken — den berättas i
korthet både i Paynter’s Palace of Pleasure och i Plutarchos’
Antonius*biografi — men dramats författare har otvifvelaktigt
direkt begagnat Lukianos, ty endast där behandlas Timons slö*
seri och hans falska vänners otacksamhet, och detta är onekligen
ett starkt skäl mot att tillskrifva Shakspere dramats komposition.
Ej häller är det sannolikt, att han fått planen från ett äldre
drama, som han skulle hafva bearbetat på samma sätt, som han
gjort t. ex. i Kung John, Hamlet, Kung Lear o. s. v. Ty undan*
tager man ett först 1832 tryckt, ehuru omkring 1600 skrifvet
Timon*drama, hvilket Shakspere icke tyckes hafva känt till eller
begagnat, är något dylikt stycke icke bekant eller omtaladt, och
man måste således, om man håller på denna mening, antaga, att
1 Sidonumren 81 och 82 förekomma två gånger.
22. Schück, Shakspere och hans tid, II.
337 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
